Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - III. Bönens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
2. Detta är däremot fallet med den andra höga
bönetypen, den profetiska. Deo skönjes i Avesta,
men den har fått sin egentliga utveckling i den
bibliska uppenbarelsereligionen jämte islam, som
också hör med till den bibliska religionen på en
•sidolinje. Avestareligionen kvarlever i obetydliga
rester inom fosterlandet Persien, men fortsättes
ärorikt av den högst 90,000 medlemmar räknande
skara av Zarathusjtras lärjungar, som leva i Indien,
i Bombay och omnejd, och som äga för Indiens
kultur i våra dagar större betydelse än många vida
talrikare indiska folk. En hjärtefrom och lärd
präst bland dessa så kallade parser i Bombay, var
för snart tjugu år sedan min gäst invid Uppsala,
och jag hade under förtrolig andlig gemenskap med
honom tillfälle att märka, huru fullkomligt
främmande tanken på fri bön med egna ord var för
honom. Troget använde han Asjem vohu och Avestas
andra heliga böneformler. Men det föll honom
aldrig in, att människan kan tala med egna ord
eller med suckar utan ord till sin Gud. Nu har en
nitälskande parser, P. A. Wadia i Journal of the
Iranian association, vars redaktör han är, hävdat
bönens rätt att tala ett levande tungomål och icke
fördöljas i Avestas för samtiden ofattliga, heliga
döda språk. När människan talar till sin Gud skall
hon icke, skriver han, som en grammofon återgiva
vad hon lärt sig, utan söka och finna verkliga
uttryck för sin själs längtan. »Om böner förfalla till
att bliva en uppläsning av formler på ett dött språk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
