Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönen - III. Bönens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ofta har icke hans predikan om tron missförståtts.
Tilliten till Gud, sådan Luther upplevde den,
betyder icke blott en åsikt om Gud, utan en ny
livsprincip. Tron iär ett levande och verksamt ting,
som förvandlar hela människan och icke kan låta
bli att göra det som är gott. Därav
reformationens, som det kan tyckas anspråksfulla och
orimliga men i själva verket riktiga, utsaga, .att den
evangeliska förtröstan, men icke medeltidskyrkans
stora apparat av föreskrifter och övningar och
verk, är i stånd att förklara, huru goda gärningar
komma till.1
Icke ens Luthers djärva tilltro till
gudsförtröstans skapande makt kan rimligtvis tagas till
intäkt för en åsikt, som till äventyrs ställer tro och
gärningar, hjärtesak och övning, Guds verk och
(människans verk moit varandra. Gör icke
människan vad henne tillkommer, så saknas utrymme
för Gnids verk. Ingen äkta kristen lärare har nöjt
sig med den religiositet som endast väntar. Själva
den underkastelse och undergivenhet som Jesus
lär oss i bönen »Ske Din vilja» innehåller, som sagt,
självverksamhet. Endast osunda ytterlighetsmän
hava -uteslutit övningen från hjärtats förvandling
eller från Guds verk. Aposteln sammanställer båda
i Fil. 2: 12—13: »Arbeten med fruktan och bävan
för eder frälsning. Ty Gud är den som verkar i
1 I Augsburgiska Bekännelsens tjugonde artikel »Om goda
gärningar» läses: Denna lära »undervisar oss, huruledes vi,
kunna göra goda gärningar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
