Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VI. Plikten att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
des av de kloka. Man ruskade på huvudet. Man
kände medlidande mied den barnsliga naivitet, som
kunde tänka något sådant. Men tron gav icke
tappt. Och när vi nu skriva historien, så finna vi
att tron på det otroliga, ja tron på det omöjliga,
fick rätt gentemot den kloka förnumstigheten, som
endast räknade med världsliga faktorer.
Mänsklighetens äreminnen utgöra en historia om tron, om
vad tron uträttat vid Termopylae, eller när
tiggar-ordnarna erövrade en värld med kärleken, när Jeanne
d\Arc räddade sitt fosterland, när små folk stått
fasta mot förtryckaren, när i vårt lands historia
under skett, om vilka man häpnande sade: »Från
Gud är det kommet, och underbart är det i
människors ögon.» Bland annat skulle detta trons
jättekapitel hava två verser, som lyda: Genom tron
blev arbetarrörelsen en makt i världen. Genom tron
har missionen, länge förhånad, splittrad, uppburen
av de svaga och ringa, blivit osjälviskhetens
största samlade världsmakt.
Det är mycket svårare att tro nu än för fem-sex
år sedan. Men det är också nödvändigare.
Den enskilde kan icke reda sig utan trons tapperhet
i sitt sedliga liv. Då lider han nederlag ohjälpligt.
Ett folk, ja vårt släkte i dess helhet, kan icke hålla
sig uppe utan tro. Eljest sjunker det ned i
egen-nytta och går under.
Så nödvändig är tron. Vi kunna icke ålägga
någon människa att tro. Men vi måste se, att det
icke är likgiltigt, om den ene och den andre efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
