Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VI. Plikten att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
de givna konjunkturerna inrättar sitt liv så klokt
och beräknande som möjligt utan att eggas och
ledas av tron på någon högre uppgift och avsikt
för livet, eller om den innersta bevekelsegrunden
hos oss är tro på gudsherraväldet, på
rättfärdighetens och kärlekens rätt och seger. Det skapas i
de små och de stora samhällena, i ett hem, i en
kamratkrets, i en småstad, i pressen, i det politiska
livet, en atmosfär av beräkning och slöhet eller av
trons friska och eggande spänstighet. Är det
likgiltigt, huru vi bidraga till denna stämning i
samhället? Är icke detta en samhällsangelägenhet av
första ordningen? Jag hörde någon indela
människorna i två klasser: De, som göra livet lättare
för andra, och de, som göra livet svårare för andra.
Lättheten kan vinnas genom eftergifter, genom att
ingenting fordra av sig och andra. Då är den
ingenting värd, i själva verket ett ömsesidigt
fördärv. Men livet kan också underlättas på det
sättet, att den ene trots allt, som reser sig upp emot
tron, ändå för egen del och för andras del håller
sin frimodighet vid makt med Guds hjälp och
sålunda blir, utan att kanske själv veta det, en
sedlig kraftkälla till oberäkneligt gagn. Så viktig är
tron. Därför kan jag icke komma ifrån, att tro
är en plikt för oss, icke blott för vårt enskilda liv,
utan en samhällelig plikt. Finns det något
samhällsintresse, så består det sannerligen däri, att
människorna skola besjälas av någonting högre
och bättre än strävan efter det förgängliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
