Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VI. Plikten att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Men tro får icke förväxlas med optimism. Redan
hos de primitiva stammarna finnes föreställningen,
att man genom tanken kan påverka händelserna.
Om jag tänker mig en sak så orih så, sker det
lättare på det viset. Därför får man icke tänka sig
möjligheten av en olycka och en fara ocli en
inbrytande ofärd. Man anses då själv som anstiftare.
Olycksprofeter bliva illa sedda i alla tider. Före
världskriget lyssnade man helst till dem, som både
trodde obh påstodo, att det aldrig mer skulle kunna
inträffa ett stort krig i världsutvecklingen. Sådana
röster, som spådde ofärd och som menade att,
om icke ett djärvt ingrepp förmådde åstadkomma
omslag, det oundvikligen drog sig tillsammans till
en fruktansvärd urladdning, sådana röster ville
man nedtysta. Ja, de som sågo världskrigets
förutsättningar klart och icke kunde vara tysta, de
betraktades snarast som fredens fiender och krigets
anstiftare. Det som är obehagligt, ja mer än
obehagligt, bittert och fruktansvärt att höra och tänka,
vill den naturliga människan helst slå ifrån sig.
Den som kommer med sanningen och allvaret,
bjuder hon icke gärna till< sin gäst. Men smekande
ord och lena förhoppningar hava hög kurs och
vinna gunst i vida kretsar. Sådana profeter kallas
i Gamila Testamentet för falska profeter, de som
förkunna frid, frid, fastän det icke är någon frid. Men
de rätta profeterna, som bebådade straffdom och
hemsökelse, dem körde man bort eller stenade. Och
ännu i vår upplysta tidsålder inriktades massornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
