Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VI. Plikten att tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
hat på sådana klarsynta män, vilkas ord nu tyvärr
hundrafalt gått i uppfyllelse.
Att kalla dylik sinnesart för tro är en hädelse
mot trons kraft. Ty tron är ett livaktigt och
mäktigt ting, en ansträngning av själens krafter, icke
en svag eftergift och ett utlyssnande av vad
människorna och vi själva helst skulle vilja tänka
och se.
Den rätta tron vågar se verkligheten i ansiktet,
huru farlig den än må vara. Däri består ju trons
mod. Tron nöjer sig icke med osanning, med
självbedrägeri. Tron fördöljer ingenting. Tron vill
icke insövas i säkerhet. Tron vill icke tröstas med
oredlighet. Det första villkoret, för att vi skola
kunna tala om verklig tro är, att vi se sakerna
sådana de äro. Täckelset -måste dragas bort.
Därför är det, som i kristendomen ånger och bättring
förbindas med tro. Vågar du se sanningen i
ansiktet? Vågar du se, huru dåligt ställt det är med
dig själv, och huru dåliga utsikterna äro för vår
framtid? Det finns ingen mäktigare tro i världen
än den kristna tron. Men ingen världsåsikt har
djupare pejlat människohjärtats ondska och
ondskans outgrundliga makt i tillvaron än just den
kristna. Dessa två höra tillsammans. Modet ätt
se faran och nöden i hela dess vidd och förmågan
att trots allt ändå icke förtvivla utan bedja och
arbeta och lämna framtiden tryggt i Guds händer.
Därför vet den kristne, att ingen kan själv taga
sig tro. Jo, ifall tron uppfattas som en välment
7 — När stunderna växla och skrida. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
