Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt - VIII. Vetekornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIS
under högtiden. Dessa kommo till Filippus och sade:
’Herre vi skulle vilja se Jesus’.» Jämte Andreas
vågade sig Filippus fram med budet till Jesus, som,
enligt vår text, svarade dem och sade: »Om icke
vetekornet dör, så bär det ingen frukt.»
Visst är, att skillnaden aldrig har skarpare och
riktigare uttalats mellan Hellas’ ande och evangeliets
ande, mellan grundtanken i Forngreklands lysande
bildning och i nutida hedendom, där den är som bäst
och ädlast, å ena sidan och kristendomen å
andra sidan. Ty de två bilder, som här stå
bredvid varandra över vårt släktes väg, teckna
på den ena sidan en rik harmonisk utveckling
av alla inneboende krafter och anlag till att
varda en stark och självmedveten mänsklighet, på
den andra sidan kärleken förgätande sig själv för
det stora, som upptager tanke och möda. Å ena sidan
den i sig vilande skönheten och självkärleken hos
den grekiska konstens ideala bilder, å andra sidan
ett törnekrönt huvud. Å ena sidan rfågot färdigt —
något som är färdigt att avtaga och gå ned, å andra
sidan någonting försvinnande som lämnar plats åt
ett större, en självutblottelse som fylles av Guds
vilja, av det som vi skola bliva. Sådan är för alltid
skillnaden mellan hedendom och kristendom. Det
gäller om hedendomen även i våra dagar. Den kan
vara skön och relativt lycklig, så länge den lever i
naiv och barnslig trygghet. Men den upptäcker snart
sin synvilla. Den upptäcker, att det färdiga, det
självhärliga icke kan bestå, utan täres av en inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
