Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XIV. Martin Luthers universella betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
vara» eller ett »det får icke så vara» nödvändigt
för frälsningen.
liksom Paulus kunde Luther icke erkänna några
yttre regler såsom lag, utan med Frälsarens
opedagogiska idealism fordrade han och visste han, att
trädet självt, att hjärtat måste bliva gott för att
bära goda frukter.
En annan mellanställning anvisas allmänt åt
Luther av vän och fiende och av motståndare till
höger och till vänster. Han står, menar man, mitt
emellan tro och otro, mitt emellan Rom och
fri-tänkeri, mellan en bejakande och en förnekande
dogmatism. I honom frigjorde sig, menar man,
förnuft och vilja från kyrkans förtryck. Han tror,
säger man, men icke blint, utan med en smula
förnuft. En ytlig kännedom stöder en dylik mening
på de ord, som Luther yttrade i Worms. På den
romerska sidan heter det, att det uppror mot.
kyrkan, som Luther började, har fulländats av
dem-franska revolutionens förnuftsdyrkan. Fritänke*
riet ser. i Luther till en viss grad en bundsförvant,
men beklagar att han stannade på halva vägen.
För att använda ett sorgligt ryktbart: uttryck från
tiden strax före storkriget, utsläckte icke Luther
himlens stjärnor, men dämpade dock en smula
deras för vissa ögon besvärande glans. Enligt den
välvilliga tolkningen gjorde Luther kristendomen
och. kyrkan mindre oförnuftiga.
Ingenting kan vara mera falskt Ingenting var
mera främmande för Luther’ än att göra uppror.
12 — När stunderna växla och skrida. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
