Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från anno 1921 - XIV. Martin Luthers universella betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Han var ingen frihetshjälte. Han sökte endast
frid. Men för att finna och öppna vägen till friden
måste han våldsamt avlägsna hinder. Luther står
i raden av det inre livets hjältar, ehuru han gjorde
mycket väsen av sig.
Innerligheten hade i medeltiden två väsentliga
inslag, det platonska-nyplatonska och det
paulinska-augustinska, försjunkandets mystik och förlåtelsens
mystik. Den senare har Luther fullföljt.
Ligger förnuftets frigörelse till vänster om det
kyrkliga systemet, så ligger Luthers fromhet på
den andra sidan, till höger därom.
Liksom då för tiden, till bevis för Luthers
universella sändning, hans störste lärjunge Jean
Calvin var en fransman, så har också i våra dagar en
fransman, som till på köpet bekänner sig till den
romersk-katolska tron, grundligast utvecklat den
insikt, vartill vi kommit genom studium av Luther,
att nämligen Luther såsom mystiker icke nöjde sig
med kyrkans hälvtenbruk mellan nåd och frihet,
tro och förnuft, Gud och människa, utan, kanske
rent av med överbjudande av radikalismen hos
Paulus och Augustinus, gjorde människan till intet
och Gud till allt. Man kan med Imbart de la Tour
betrakta detta såsom mystikens överdrift och en
ödesdiger motsats emot det katolska systemets visa
avvägning mellan Gud och människan. Man kan
anse att frälsningsvissheten, som utmärker den
personliga auktoritetens och den obetingade tillitens
religion, innebär en förmätenhet i jämförelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
