Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t •
ställ
men
tjus,
vän.
poss’ 20» — livem kunde motstå detta! — jag störtade till Laurettas fotter — jag var
i förtviflan! hon upplyfte mig: »men, min vän! behöfva vidå skiljas?» —Jag lyssnade
full af förvåning. Hon föreslog mig alt följa henne och Tcrcsina till hufvudsladen, ty
en gång måste jag ändå från småstaden, såframt jag ville egna mig åt musiken.
Före-dig en menniska, som störtar i en bottenlös afgrund, han misströstar om lifvet,
i det ögonblick, då haii redan tror sig känna del krossande slaget, sitter han i en
treflig löfsal och hundra tindrande stjernor dansa kring honom och hviska: min
tills dalo lefver ni änl — Så var ock jag nu till mods. Med till hufvudsladen
skulle jag, detta stod fast i mitt sinne. — Ej vill jag trötta dig med huru jag ställde
till för alt bevisa min farbror, att jag nu nödvändigt måste till den dessutom ej långt
aflägsna hufvudsladen. Slutligen gaf han efter och lofvade till och med att resa med.
Hvilket streck genom räkningen! — Min afsigt att resa med sångerskorna vågade jag
ju ej låta märka. En duglig catarrh, som öfverföll farbror, räddade mig. Jag afresle
nu med posten, men blott till nästa station, der jag stannade för alt invänta min
gudinna. En välförsedd börs hade satt mig i stånd till att behörigen förbereda allt.
Rätt romantiskt ville jag som en skyddande paladin till häst ledsaga damerna; jag hade
skafTat mig en ej serdeles vacker, men enligt säljarens försäkran sedig häst, och red
på bestämd tid sångerskorna till mötes. Snart nalkades jag långsamt den lilla
tvåsitsiga vagnen. Framsälet intogs af systrarne, på det lilla baksätet satt deras
kammarjungfru, den lilla tjocka Gianna, en brun ueapolilanska. Dessutom var vagnen fullpackad
med hvarjehanda askar, korgar och lådor, som äro oskiljaktiga från resande
fruntimmer. Från Giannas knä skällde två små mopsar på mig, när jag glad helsade de vän-
• . . • * • • •
tade. Allt aflopp lyckligt, vi voro redan på sista stationen, då min häst fick del
besynnerliga infallet att vilja återvända till hemmet. Medvetandet, att i dylika fall icke
med synnerlig framgång kunna använda stränga medel, bestämde mig till att försöka
hvad mildhet kunde uträtta, men den förstockade kampen förblef orörd af mina vanliga
förmaningar. Jag ville framåt, han tillbaka, och allt hvad jag med möda förmådde
öf-ver honom, var att han svängde sig om i en cirkel, i stället för att skena sin kos.
• • * » • b m •* * m å 00
Teresina lutade sig fram ur vagnen och skrattade hjertligen, under det att Lauretta,
med händerna för ansigtet, uppgaf ångestrop. Delta ingaf mig förtviflans mod, ja
tryckte båda sporrarne i kampens sidor, men låg ock i samma ögonblick nedslungad på
marken. Hästen slod der helt lugnt, och betraktade mig rätt spotskt med utsträckt
hals. Jag förmådde ej stiga upp, kusken skyndade till min bjelp, Lauretta hade
sprungit ur vagnen, gret och skrek, Teresina skrattade oupphörligt. Jag vrickade foten och
kunde icke mer bestiga hästen. Huru skulle jag nu forlskaffas? hästen faslbands vid
vagnen, i hvilken jag nu måste inkrypa. Föreställ dig två lemligen bastanta
fruntimmer, en tjock kammarpiga, två mopsar, ett dussin askar, lådor och korgar och nu mig
dertill, inpackade i en liten tvåsitsig vagn — tänk dig Laurettas jemmer öfver sin
obe-qväma plats — mopsarnes tjut — neapolitanskans sladder — Teresinas elaka lynne —
min olidliga smärta i foten, och du skall fullkomligt känna behaget af min belägenhet.
1 ’
Teresina förklarade att hon ej längre stod ut dermed. Man stannade, med ett hopp var
hon ur vagnen. Hon lösgjorde min häst, satte sig tvärs öfver sadlen och trafvade och
courbetterade framför oss. Jag måste tillstå alt hon tog sig ypperligt ut. Den högljel
i grazie, som i gång och ställning var henne egen, visade sig ännu fördelaktigapé på
t >
Vt
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
