Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
hasten.
7 «
Ilon laf gifva sig cbitarran, och, med tyglarnc I«sL lindade om armen, sjöng
lion en af dessa stolla spanska romanser, accompagnerande sig med fulla accordcr.
Hennes ljusa sidenkladning fladdrade i rika veck omkring henne, och de hvila fjädrarne på
hennes hatt hviftade och svajade, liksom luftandar, lekande i tonerna. Det hela var
högst romantiskt, jag kunde ej vända blicken från Tercsina, oaktadt Lauretla kallade
henne en fantastiskt toka, som dyrt kunde få plikta för sin djerfhct. Allt gick
emellertid lyckligt. Hiistcn hade förlorat sin triiskhet, eller oek tyckte han mera Om
sångerskan än om paladinen—i korthet, först utanför hufvudstadcns porlar kröp Tercsina
r • • . I t T f» / < f #1
aler in i vagnen.
1 1 ?I I * \ \ t ♦ ’ • • • j rt j ^5 ’ | i 1^ ,•*! k j • > # 1
Betrakta mig nu i conccrtcr och operor, se hur jag frossande njuter af all möjlig
musik — märk huru jag, en flitig corrcpclitore, vid pianot instuderar arier, duetter
• l • 1 | #1 | | L 1 ^ ^ i ( l •åjl’jljj’f jj I | V J * • i I | I * 1 ’ j ■ f } a’ || f 1 i
ocb Gud vet livad mera. Du finner af det förändrade yasendet, alten annan anda
kommit öfver mig. All småstadshlygscl är försvunnen, som en maestro sitter jag vid
flygeln framför partituret och dirigerar min donnas sångscener. — Milt hela sinne, alla
mina tankar andas ljuf melodi, — Obekymrad om conlrapunktiska konststycken skrifver
jag hvarjehanda canzonettcr och arier, dem Lauretla sjunger, ehuru bloft hemma hos
** # • . 4 *«t /
oss. Ilvarför vill hon aldrig i eoncerlen sjunga något af mig? jag förstår det ej I —-
Men Tercsina visar sig ofta för milt inre öga, på en stolt bäst, med lyran, såsom
konstens genius sjelf, i djcrf romantik — och mången djupsinnig sång vaknar i min
fantasi! — Det är sanni, Lauretla leker med tonerna som en nyckfull fédrotlning.
*
Il vad kan hon våga, som icke skulle lyckas henne? Tcresina funger aldrig någon
rulad — ett enkelt förslag, på sin höjd en mordent, men hennes ulhallna lon lyser i
herrlig glans genom nattens mörker, och underbara andar vakna och skåda med allvar-
11 | • .5 • I n ’ j j ^1 ’ j* ( ^ j* 1 / j • f | OJöV \ f ] § 11 j1 V I |4|| i • J i i ^ «« J
samma blickar djupt in i själen. — Jag rfprstar ej, huru jag så länge kunnat sakna
.i k) L, r •
sinne derfor.
|jl | • | ^ # j * L f • I • 4 l * r l * | i {[ * | | £ fl l • V V 1 I • (j i« l • é Lf - ’ *# * r j | • n i j nfi» •
Den bcncficc-concerl, som beviljats svstrarne, skulle gifvas; Lauretla sjöng en stor
f ** * r p/\ jr jj m ’i
scen af Anfossi. Jag sall som vanligt vid flvgeln. Sista formaten inträdde. Lauretla
’ ° o.o ■
uppbjöd hela sin konst, näktergplsloner bvirflade. upn och ned — ulhållaiide noter —
l l J .j| ° *ll‘J 14
sedan brokiga roulader, ett helt solfeggio! i sjelfva verket lörek
I i
DO» i
‘ ^ J: *
om det mig denna gån-
gen nog långt; jag kände en sakta fläkt: Tcresina slod bakom mig. I detta ögonblick
hemtade Lauretla andan till en svällande harmonica-drill, som sedan skulle inleda tutti’t.
# I V
Satan fick makt med mig, med bägge händerna föll jag in med accordet, orcheslcrn
följde, förlorad var Laurcltas drill, det högsta momentet, som skulle eieclrisera hela sa-
* i 1 ! r w | 4
Ionen. Lauretla, genomborrande mig med ursinniga blickar, hopknycklade stämman
och kastade den i bufvudet på mig, så att bitarnc flögo omkring, oqh störtade genom
? I f i ■ • ‘
orcheslcrn ut i slämrummet. Så snart tuttit slutats, skvndade jag efter henne. ~
i • t • * * * f 11 i: »t** irr ito i j A i
grät, bon rasade. »Bort
Ilon
»satan, som
’| f\ ffl
min åsvn, fördömda algrundsfostcr!»
från mina ögon, barbar», skrek bon emot mig —
I - 077 o
så lömskt beröfvat mig allt — mitt namn, min ära — och ack! min drill — bort ur
— Ilon rusade på mig, jag undkom genom dörren.
Under den concerlpiccc, som någon sedan föredrog, lyckades det slutligen Teresina och
kapellmästaren alt så vida lugna den ursinniga, alt hon förmådde sig till alt ånyo
framträda; dock fick jag ej mer nalkas pianot. Uti sista duellen, som sjöngs af svstrarne,
anbringade Lauretta emellertid verkligen sin harmonicadrill, applaudcrades Qmåltligt och
försattes i det bästa Ivnne. Jag kunde emellertid ej smälta den nedsättande hehandling
• • r i: ’icv *’u hiVf-? •vi i 2 it t mon T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0210.html
