Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hcrr R:s konscrlvariationcr liafva vi förr omnämnt; de tillhöra de baltre arterna
af delta ärbara, ehuru numera obsoleta slagte, hvilket forhaller sig till nutidens
brokiga fantasier, som en hedervärd landsklockare till en modern kringflackande
konstprole-lär. Med undanlag af delta. nummer förekommo, dess bättre! inga egentliga
virtuos-stacken, men väl flera ganska intressanta sängnummer, hvaribland den bekanta arian
med flöjter ur Vielka, af M:ll Michal förträffligt utförd; vidare en underskön duo ur
»Årstiderna», hvormed Fru och Herr Strandberg inlade ära, samt Schubcrts berömda
»Wandcrer», hvari Herr Sandströms ypperliga bariton skulle gjort ännu bättre
verkan, om han varit mindre rädd. Äfven hörde inan Mellins saga »Gyrilh» af Herr E.
Swarlz deklamerad på ett sätt, som — visserligen blott för tillfället — visade, att
äfven deklamation ulan musik kan höras ej blott med nöje, utan ock med hänförelse.
Bland orkestersakerna nämna vi Mendelssohns ouverlyr till »Hehriderna»: en
komposition, beundransvärd redan i sig sjelf, och ännu mera såsom utgången från en
sjuttonårig ynglings fantasi. Om en gosse här uppträdde med produkter, värdiga
mannaåldrcn, så halva hans efterföljare godtgjort denna abnormitet genom alt
omvända förhållandet. Slutligen gafs för andra gången Becthovens Sonata Appassionato,
efter Hr Foronis snillrika och effektfulla instrumentation, som, för hvarje gång den
åhöres, vinner uti intresse och popularitet.
Hrr d’Aubcrts, Bcrcns’, Lindroths och Mollenhauers tredje qvarteltsoirce utmärkte
sig, såsom vanligt, genom ypperlig exekution. För öfrigt visade det sig, alt våra
nyligen yttrade betänkligheter, rörande det principmessiga upplagandet af qvartelter utom
de tre klassikernas område, ej varit alldeles utan grund. I den Mendelssohnska
qvar-letlen (Es-dur) återfann man visserligen alltid mästarens hand, men sällan hans
anda, åtminstone hvad allegrot och finalet beträffar. Sistnämnde sats är en bland dessa
föga melodiska, i cu labyrint af (visserligen koustrika) figurer, kringirrande
tonväf-nader, som framkallats genom en mindre lycklig eflerbiiduing utaf vissa
capriceio-artade finalsatser af Bcethoven. Den älskliga menuetten — som blott saknar
menuett-stil — och det vemodsfulla Andan tet bereda visserligen ersättning; men det hela blir
dock något tröttande.
Intresset steg småningom,
tvifvel är ett mästerverk, men
räknas till första ordningeu
från åhörandet af Mozarls Es-dur-qvartelt — som utan
bland Mozarts qvartetter dock svårligen torde kunua
— till inträdandet af aftonens glanspunkt, Beelhovcns
A-dur-qvartett. 1 få inslrumenlalverk, som ej beteckna någon viss handling eller
bestämdare situationer, finner man mera helgjutenhet, än i denna qvartett: den är
en emanation ur den lifligaste fantasi, det älskvärdaste lynne, som uttalar en i
oändliga nyanser skiftande grundtanke. W. B.
Haydn, Mozart och Bcethoven.
Skildrade af Franz lirendel. *)
Dessc trennc mästare afspcgla redan i sina yttre förhållanden det Tyska
tillståndets och den Tyska andens utveckling under sista århundradets lopp. I Haydn se vi
*) I den 15:de af lians, år 1850 i Leipzig hållna föreläsningar öfver musikens historia.
Skildrin-geu inåste erkännas som snillrik, Ufven om man ej i allt kan dela författarens åsigter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
