Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oluck, var ban också måhända den som i vissa fail mest biand alia närmat sig denne
mästares sättning, med den skillnad likväl att han i harmoniska combinationer och melodiska
iuslrumental-figurer visade mera ungdomsfriskhet, mera rörlighet och mångfald än den gam*
le mästaren, hvaremot dennes stora förmåga att i egentliga kraftscener vara concis saknades
hos Kraus, som tvärtom icke kunde bevara sig från en viss utförlighet, stundom sft storatt
den verkligen skadade den dramatiska effekten *). Den punkt hvari de närmast
sammanträffade var recilativerna. Kraus’ recitativer i Æneas äro, liksom de Gluckska, utmärkta
för den högsta declamatoriska sanning, och måste desto mer beundras, som texten på
flere ställen både lor sin längd och sitt innehåll är föga tjenlig för rccilativisk
behandling. Också i vissa arier röjes en nära (lägt af Glucks anda, **) likasom dennes
instrumentering öfverhufvud utgjorde Kraus’ förebild. I begges orehestrar spelar
violin-qvartelten bufvudrolen, men Kraus’ violiner äro i allmänhet mera sprittande, meru
fyndiga, om vi så få säga, än Glucks. Med biåsinstrument erna hushållade han lika
forsigtigt som sin mästare, men der de ingripa äro de alltid lyckligt valda och göra stor
verkan; merändels gagna de blott som förstärkning, mindre ofta såsom sjelfstäudigt
melodiförande. Mozarts rikare orchesterbehandling tycktes han icke ha uppfattat.
Troligen hade han dock lätt tillegnal sig den om han fått längre lefva, då man också kan
laga för afgjordt att åtskilligt i hans arbeten, som nu kan synas öfverflödigt,
långtrådigt och tungt, blifvit af honom sjelf jemkadt och borlfiladt. I öfrigt är hans sång
städse utmärkt både för melodisk skönhet och uttryckets sanniug. Hans harmonier äro
rika, stundom frappanta, med något tycke af C. M. v. IVcbers, likväl aldrig krystade,
såsom dennes någongång äro. 1 satsens contrapunktiska renhet och correklhet
öfver-träffas han al ingen. ***)
Man har tvistat om huruvida Kraus verkligen medbann att sluta sin Æneas eller
icke. Vanligen antages det sednare och Hæffuer namnes, på grund af egen utsago,
såsom den der skall ha fulländat operan. Författaren af Kraus’ biografi åter
förmenar att Kraus sjelf verkligen afslutat den, och framdrager till slöd för detta förmenande
åtskilliga argumenter, dem vi dock, lör vår del, icke kunna i allo godkänna. All
fi-nai-chören: »Vår drottning hör olympen till», sådan den i kongl. theaterns partitur
förekommer, icke är af Kraus, utan af Hæflher, röjer sig aldeles otvifvelaktigt; men
om och hvar denne sednare för öfrigt haft siu band med i spelet, är svårare att
afgöra, enär Hæffner, som man vet, också var en imitatör af Gluck och derjemte
naturligtvis bemödade sig att hålla sina tillskott till operan (i fall han verkligen lemnade
några sådaua utöfver den nämnda slutchören) i ungefär euahanda stil som den primitive
*) Såsom t. ex. i prologen, uti Eols aria med cliör: »Gån vilda orkaner», bvilken otvifvelaktigt
skulle ega vida mer dramatiskt intresse om den icke vore så långt utspunnen. Detsamma kan
också sägas om Neptuns aria dersammastädes: »J, som trotsigt er förhafven», for öfrigt en
ypperlig komposition, ofta på senare tider (naturligtvis med andra ord) begagnad vid promotions-
0 i
fester i Upsala.
**) T. ex. i Æneas’ aria : »Ack vet att från den första dag», der man tycker sig höra den
Ijufva-6te efterklang af Admcls aria i »Alceste» : »Bannis la crainte et les alarmes.»
***) Se t. ex. den förenamnda ouverturen, den fugerado instrumentalsats som afslutar operans l:a
akt, stormsceoeo i 2:a och stridsscenen i 5:c akten. Den tid, då Kotzcbues dram: »Johanna
af Montfaucon» uppfördes på vår lioDgl. theater, begagnades sistnämnde musiknummer till
beled-sagning åt den pantomim som öppnar berörde drams 2:a akt. Högst få af de spectakelbesökand*
visste likväl att den musik de då hörde och hvarpå de föga aktade, var af Kraus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
