Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14 (40)
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
1:a Årgången.
Stockholm.
13 Maj.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
VII.
JtMuciame JVIaiibran,
(Fort*, och slut fr. N:o 19.)
— En dag befann hon sig vid Castel-a-mare, der hon vänlade på en
åsne>caval-cad, och red sedan, åtföljd af ilera vänuer, uppför de skogbeklädda bergen i denna
sköna trakt.
På cd stalle af vägen stod en påle, med en kungörelse af prinsen af Capua, det
ingen, vid äfventyr af fängelsestraff, finge beträda dc hemliga vägarna till villa
Cassi-ana. Dc ridande frågade ej härefter, ulan redo framåt, men hindrades snart i sin
väg af en skara från lopp till tå beväpnade sbirrer.
Förgäfves uppbjödo de ali sin öfvertalningsförmåga att erhålla förlåtelse och
åberopade sig på sin egenskap af främlingar och sin okunnighet i språket; sbirrerne voro
obevekliga. Då uppstämde Malibrau, Ihrouande på sin åsna, en så rörande sång, att,
inom ett ögonblick, vägen framlör henne låg besådd med karbiner och bredskifviga
hattar. Det var, som hade Cerberi hufvudcn lydigt sänkt sig för alt hylla Orphci lyra.
Bland de ryktbaraste af hennes talrika lillbedjare sågs äfven Lafayettey denne
ridderlige Republikan, medborgare i gamla och nya verlden, och stor beundrare af det
täcka könet och talangerna. Mer än en gång yttrade han till den älskvärda
sångerskan, i det han smekte heunes kinder: »Det blir dervid, Maria! Du är min sista
kärlek.» När den gamle generalen med detta uttryck betecknade föremålets,
intagande skönhet, ål hvem kunde han med större rätt säga detta än åt denna hulda varelse,
hvilken var lika högt begåfvad som konstnär, som hon var god och ädelsinnäd som
menniska. • ’ • • • ,
Förtalet tillvitade henne att hon, innan hon blifvit lagligt skiljd från sin första
man, reste några år (1833 — 35) tillsammans med de Beriot. Tager man i öfvervä*
gande de förhållanden, under hviika hon sammanträffade med denna konstnär, skall
hårdheten af deuna tillvitelse upplösa sig. I sitt första äktenskap var Mad. Malibran
icke lycklig; hon hade aldrig älskat sin man. Då såg hon i Paris de Beriot, ung,
snillrik, blygsam oeh godhjerlad, och för första gången slog passionen rot i hennes bjerta,
så mycket våldsammare, som delta hjerla hittills aldrig förr rönt denna lidelses kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
