Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
En dag lyckades mig all åler leda samtalet på samma föremål, och alt kunna
ställa den frågan till honom, om Tonkonstnären kunde, med klart medvetande om silt
syftemål, göra något vllerligare for ernåendet af egendomlighet? Om han icke, för detta
äudamåls vinnande, visste att sätta vissa själsförmögenheler i verket?
»litom en skarp sjelfcrilik efter arbetet, och noggranna ändringar, vet jag
ingenting mer som fordras.» »Dock» — tillade han efter en paus, i det han ironiskt leende
klappade mig på axeln, — »till egendomlighet bidrager äfven det, alt man komponerar
mer och grubblar mindre deröfver. Ty det ges vissa , öfvcrallt i naturen befintliga,
hemlighetsfulla agenlier, hvilka äfven inom konstnären operera, och hvilkas
verkningar vi se, men hvars grundorsaker vi här nere aldrig skola utfundera. Genom
oupphörligt arbete gör man det möjligt för dessa att utveckla sig, men genom ett alltför
ängsligt critiskt eftersinnande, håller man dem aflägsnade.» —
Medgifves, — sade jag; — cmedlertid kan man, hyllande den sednare åsiglcn,
ganska lätt dåra sig, i det man anser allt som låter förklara sig rörande ett fenomen,
vara uttömdt i en punkt, der det så icke är förhållandet. Hade man forskat vidare,
skulle man upptäckt mera.
»Har ni gjort det, och funnit något mera?» frågade han lifligt.
Ytterligare tänkt öfver saken bar jag visserligen, men ulan alt finna mycket.
Likväl har jag derunder kommit till följande resultat:
Allt vårt sträfvandc i konst bestämmes förnämligast genom det som i våra
föregångares arbeten anslår eller icke anslår oss, som särdeles intager eller som särdeles
misshagar oss. Ty vilja vi noga reda de intryck musikaliska konstverk göra på oss,
så finna vi att många alldeles icke anslå oss, ja högst sällan träffa vi något verk, som
fullkomligt i hvarje hänseende tillfredsställer oss. En finner tankens melodiska contour
förträfflig, men accompagnemeutcl deremot gillar han icke, eller ock gillar han delta, men
icke melodien. En annan intages hufvudsakligen af de kraftigaste, med
messings-instrumenter rikligt besatta ställena, deremot, en tredje, subtilare organism tycker icke om dem;
honom inlaga vida mera de finare, mildare färgerna. Dessa hos oss inneboende
svm-pathier och antipathier för och mot konstföremål utgöra våra ursprungliga individuela
anlag, och förete inom andens område samma förhållanden i grader och
sammanfattningar, som inom det physiska Iifvet de yttre skiljaktligheterna i gestalt, gång och
anletsdrag.’ Och i delta hänseende hafva alla menniskor, eller åtminstone de flesta
individualiteter, anlag till egendomlighet.
»Det låter höra sig» sade Mendelssohn. »Ni slutar deraf, att konstnärn måste låta
sina ursprungliga anlag fritt utveckla sig, och icke ombilda eller söka modifiera dem
efter stora konstnärers auetoritet, eller efter rådande åsigter, på det att han derigenom
må kunna verka med fullkomligt medvetande för utvecklingen af sin egendomlighet?»
Det är så jag menar — fortfor jag. — Som jag nyss sade, det gifs få
menniskor ulan ursprunglig egendomlighet, men ytterst få deribland äro så sjelfsländiga an-^
dar, att de, sin natur likmätigt, utbilda sig; de låta andra inflytanden inverka på sig,
estbetiska resonnementer, criliker öfver deras arbeten, författare som hafva en stor
publik o. s. v. De tro sig gå säkrare om de följa den vägen, än om de följa sin inre
kallelse, och blifva sålunda mer eller mindre imitatörer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
