Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det har sin fullkomliga riktighet» inföll Mendelssohn, »och denna slags
sjclf-ständighet får jag taga på min räkning 5 ty från min tidigaste ungdom har jag dermed
identifierat mig. Jag kan icke erinra mig att jag någonsin företagit mig alt skrifva
t. ex. en Trio lika med den eller den af Beethoven eller af Mozart, eller af någon annan
mästare, utan jag skref, drifven af mina egua impulser, och af det som för tillfället
mest anslående föresväfvade mig. Så t. ex. tycker jag icke om de smattrande
mes-sings-instrumenterna och har aldrig gifvit dem något företräde, ehuru jag olta nog fått
tillfälle alt inhämta huru stor effekt de åstadkomma på mängden. Den fint utarbetade
stämförningen, den polyphona satsen älskar jng mest, och detta tycke har jag mina
tidiga contrapunktiska studier hos Zelter och mitt studium af Bach förnämligast alt
tacka för; den blott homophona sättningen behagar mig mindre. Och sålunda, i det
jag sökte utbilda det som intresserade mig, det som låg i min natur, bar så mycket
af min egendomlighet uppkommit som man vill tillerkänna mig. Och det är inte så
dumt, nej inenl»— sade han med denna oefterhärmligt hlskansvärda blixtrande blick,
som var honom egen, då någon idé anslog honom. »Inte så dumt!» upprepade han,
efter alt gått några slag bredvid mig eftersinnande. »Har jag alltså fullkomlig
öfver-tygelsc om dessa grundsatser, och fullföljer dem consequcnt; kan jag ratta mig
der-ef ler, — så kan jag sje/f infora mig på det egendomligas område.»
Euiedlcrlid har —. anmärkte jag dervid — denna tillit endast och allenast till
sig sjelf, om den obelingadt fullföljes, äfven sina stötestenar. Så t. ex. om ens
individualitet står i opposition mot tidsandan och hela konslriktningcn öfverhufvud.
Konstnären kommer då att stå ensam, allmänheten frågar icke efter honom, och han blir en
martyr för sin egendomlighet.
»Bättre alt vara en martyr än en imitatör» sade han. »Kan ni uppvisa en
egendomlig, och naturligtvis på samina gång betydande koiislnalur, som icke förr eller
sed-nare lyckats tillvinna sig seger? Den inom hvilken en energisk egendomlighet är
rådande hehöfvcr aldrig frukta att icke vinna sin publik, såvida han blott håller i sig.
Men mången går uuder derföre att han icke fortfar som han börjat; derföre att han,
då han under någon tid icke röner någon särdeles uppmuntran, går ifrån sinnatur
och söker att likna dagens hjeltar. De blifva öfverlöpare, affällingar, och väuda oin
utmattade, kanske nära nog den seger de skulle hafva kunnat tillkämpa sig, om de
modigt fortfarit alt strida. Tror ni jag varit i okunnighet om att jag en längre
tid icke rönt någon verklig sympathi? På ett skenbart deltagande, visadt i min
närvaro, felades det visserligen icke, men dermed var på det hela taget ingenting beväudt.
Sjelf måste jag genomföra mina saker, sällan hade man upptagit dem om jag icke sjelf
medverkat dertill. Och denna erfarenhet var i sanning icke just mycket uppmuntrande.
Men jag tänkte: Hvad du har gjo?’t, det har du gjort*), och nu får det gå och se
sig om hur det kommer fram i verldcn. Det skall väl dock slutligen, om också det
dröjer, finna något likastämdt alt sluta sig till; verlden är ju så stor och så
mångfaldig. Och så kom det ut, och det har kommit ut så, emedan jag fullföljt på mitt sätt,
utan alt myckel fråga efter om och huru det skulle lyckas vinna ett allmännare
intresse.»
*) Hans egna ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
