Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle ni vcrkeligen hållit ut, älven om delta intresse uteblifvil? — frågade jag.
— eller ägde ni icke, ganska naturligt, den öfverlvgelsen inom er, alt ert sätt att
gå till väga verkeligen var det rätta, och måste gå igenom?
»Jag vill icke göra mig starkare än jag är» sade han; »denna öfverlygelsc eller
denna säkra förhoppning har jag dock aldrig saknat. Intet träd faller för första hugget,
uppmuntrade jag mig sjelf, och om det är starkt icke heller för flera. För hvarje
konstnär kommer det an på en éclat, d. v. s. på ett verk som med ens mäktigt fattar
publiken. Då är spelet vunnet. Då har man fästat dess uppmärksamhet, och från den
stunden frågar publiken icke endast efter alla följande arbeten , utan tar äfven notis
om de föregående, hvilka den förut liknöjd förbigick; sålunda kommer man i ropet.
Det är härpå som alla musikförläggarc bygga. De fortfara en längre tid med
utgif-vandet af talangfulla kompositörers arbeten, utan att deraf vänta någon vinst. De
hoppas på det verket, på den éclat, som försl skall sälla alla de föregående arbeten
i farten.
Och denna éclat har ni med er ouverture till sommarnatts-drömmen på ett högst
lyckligt sätt gjort — sade jag. — Jag minnes mycket väl hvilket uppseende denna
ouverture väckte genom sin öfverraskande originalitet och genom sin sanning i uttrycket,
och huru ni från detta ögonblick steg högt i aktning så väl hos männen af facket
som hos dilettanterna.
»Det tror jag,» sade han; »men litet får man också tillskrifva lyckan.»
Lyckan? — frågade jag. — Jag skulle tro att med en sådan ouverture har lyckan
ingenting att skaffa; konstnärens geni har här gjort allt. »Talang» sade Mendelssohn,
blygsamt förändrande mitt uttryck — »fordras visserligen derlill, men del var lyckan
som ingaf mig denna ouvertures \imne, hvilket ämne just var egnadt att hos mig väcka
sådana tankar och former, som i sig inneburo hvad som kunde anslå den större
publiken. Hvad jag som komponist förmådde åstadkomma, förmådde jag redan förut. Men
något sådant föremål, som att behandla Shakespeares sommarnalls-dröm, hade ännu icke
föresväfvat min fantasi. Del var en ingifvclsc, men cn lycklig ingifvelse.» (Forts.)
Om Mellanspelet i Choralen«
I N:o 5 af tidskriften »Urania» finnes införd en af Ilerr L. Kindscher, rörande
mellanspelen i choralen författad uppsats, i hvilken jag icke obetingadi kan instämma.
Herr K. säger nemligen p. 76: »Mellanspelen i choralen bafva utgjort föremål för
mångahanda debatter. Några vilja halva dem helt och hållet afskaffade derföre alt de så
ofta af oskicklige orgelspclnrc behandlas föga kyrkligt och ändamålslöst, till följe livaraf
de blifva en förargelse för den goda smaken och en plåga för örat, som såras dels af
felaktiga harmoniföljder och dels af opassande upptåg med drillar och prydnader, använda
jemt och ständigt. Men en sak blir icke förkastlig derföre alt den behandlas oriktigt.
Det gifs många, som veta att rätt uppfatta denna del af choralspelet, och som förstått
att, trötts mellanspelets korthet, effektfullt använda detsamma, så alt menigheten deraf
känt sig andägtigt stämd, och till själ och sinne uppbyggligt lyflad. Bortfalla
mellanspelen, så måste också anledningarna till desamma bortfalla, nemligen Fermalema, de
der i alla fall icke ursprungligen varit der tillffnnandes, emedan man förr sjöng chora-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
