Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 29
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
2:a Årgången.
Stockholm.
15 Juli.
Musikaliskt Porträtt-Galleri.
VIII.
Fltteento B ettlnl.
(Forts, och slut fr. N:o 28.)
Icke elt enda musikstycke i hela veriden kan komma oss alt påstå: delta ar elt
Irogel absolut ultrvck af den eller den bestämda känslan, molsvarar fullkomligt denna
enskilda böjelse, och sammanträffar noga med lagen för samma naturordning. Vi kunna på
sin höjd känna alt framställningen är en ungefärlig eflerhärmning, hvaruti ingenting
motsägande, ickedilhörande, och derigenom störande ingriper. Hvad malar månne
Beethovens stora c-dur-ouvcrlure till Fidelio? En ungefärlig bild af handlingens
huf-vudmomenter, hvilka vi känna, men om hvilka vi icke kunna påslå, alt dessa
momenters ordningsföljd, — alltså ouverturens form, — ar den enda absolut möjliga och
sanna. Eli lika stort snille som Beethoven hade kunnat skildra samma föremål lika
så sannt för oss, men skulle säkerligen icke gifvit oss dem i samma form.
Måste man alllsä medgilva alt den musikaliska formen icke absolut bildas efter
sjclfva känslans inre uppenbarelser, utan efter allmänna kännemärken, hvilka,
bibringade åhörarnes fatlningsgåfva, låta honom uppfatta ungefärliga drag af dessa inre
kän-sloförnimmelser, så faller af sig sjelft, alt formbyggnaden till en viss grad är
öfvcrlem-nad åt konstnärens fria val, men detla val får då icke sträcka sig öfver Jattlighetens
gräns. Skrider konstnären Öfver denna grad, så må han för sin del visserligen ha
rätt uli, att han kommer den dunkla sidan af nalursanningeu närmare, — delta är cn
% •
sak som vi icke kunna bestrida honom, emedan vi om detta dunkel aldrig kunna få
något klart begrepp; — men för oss går sjclfva jemföfclsemomcntet Rirloradt, och på
samma gång effekten af det hela, som blott i och genom delta jemförelscmoment kunde
hos oss uppslå.
En redig föreställning om det framställda föremålets likhet med sitt original, icke
den yltre formens likhet med den inre, utan med innehållet, dettas hufvuddrag och
kännemärken, utgör just sjelfva njutningen man erfar vid åhörandet af ett tonstycke.
Icke välja vi tör målandet af hvarje ny känsla hos någon person, och för
framställandet af bvarje situation i hvilken denne sig beGnner, en annan, ny construerad
menni-skokropp. Känslor och situationer framställas för oss ständigt i samma yttre gestalter
d. v. s. former ; men genom sitt andiga innehåll blifva dc dock alltid nya och intressanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
