Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar Bellini som instrumcntatör icke alt jemföra med våra slora mästare, låler han
iin orehester, så länge sångaren sjunger, framträda nog anspråkslöst, — så brister
honom deremot icke förmåga all använda densamma med rält lifliga klang-effekter i
inledningar, lutli, ensembler och finaler. Han vet alt skickligi, och ofla rält
effektfullt, använda skarpa contrastcr. Han vet alt beräkna och noga mol hvarandra afväga
de starkaste såväl som de svagaste orchcslermnssorna och afpassa
soloinslrumeuter-nas infallande i rättan tid, så, alt de förras medverkan aldrig urartar (ill elt
förvirrande oljud, och de seduares parlier aldrig förekomma intetsägande eller ulnölla.
Hans partiturer stå, i antalet af notplaner, icke efter de digraste Fransyska och
Tyska. Hans lörie-slällen tränga till örat i likaså starka iustrumcnlalmassor som
dessa hafva all (ramvisa, men de uppträda i enklare och mera ordnade colonner. Hos
honom löpa icke till storms sex eller ännu flera skiljaktiga stämfördelningar, livar och
en med lika rhylmisk anordning; — de verka i högst 3:ne olika partier, hvilka icke
strida mot hvarandra, utan fastmera ledigt förena sig, till åstadkommande af en klar
hufvudeffekt. Och dessa iordeluingar framträda Törst dä, när solosången tystnat, och
Orchestern ensam skall agera, eller der den har Chörer alt accompagncra. Orcheslern
följer visserligen med sångaren, då han i passionens högsta utbrott rasar och förlviflar,
men alltid piano; dess åska rullar icke öfver sångarens hufvud, och uppslukar hans
röst, — den höres blott i Ijerran svagt mullra. Afvcn i sådana fall viker ej Bellini
från sin hufvudregel: Säng framför allt!
Huruledes äfven de mest starka, våldsamma, rasande passioner af Orcheslern skola
accompagneras och inålas så, all sångaren med sin röst ständigt derunder framstår som
den förnämsta tolken af dessa känsloyttringar, kan bäst inhämtas af Bellinis, i delta
hänseende förträffligt anlagda partiturer.
Genom sin bekantskap med de Tyska mästerverken, liar del varit möjligt för
Bellini, mer äu for någon annan Italienare, alt kunna åt situationerna gifva en
karakteristisk färg. Öfver sista akten af Romeo hvilar en leinle af sorg och qväfvande
graf-Iuft; i Norma uttalar instrumenteringen förträffligt på flera ställeu de tragiska
situationerna i den dystra heliga Druidlunden.
En annan grundsats hos Bellini är: Bestämdhet i tankarnas uttryck*
Den som åhör en Bcllinisk opera, kan aldrig råka i tvifvel om hvad hvart stycke
på det hela taget, och hvarje tanke deri särskildt är ämnad att uttrycka. Denna
bestämdhet i tankeultryck far icke tagas i sträng, tysk mening. Den dramatiska
sanning, som igenflnncs hos Mozart, Beelhoven och C. M. v. Wcbcr, och som icke blott
målar sjelfva känslan, utan äfven individualiteten i sättet all yttra sig hos en bestämd
karakter och en bestämd situation, finnes icke hos Bellini, åtminstone högst sällan.
Han skildrar känslorna hos siqa personer såsom de framträda i hans nations
grund-karakler. En hämdtörslig är alllid hos honom en Italiensk hämdlörslig karakter, en
älskande flicka är hos honom alllid en Italiensk älskande flicka. Om det är en Romare,
en Scvther, cn landtflicka, furstinna, bonde eller fältherre som han har all framställa,
det är honom enahanda. Men i målandet af känslans allmänna uttryck är han
emed-Iertid sannare och mera bestämd än öfriga ny-Itdicnarc. Om vi icke hos honom kunna
bestämdt afgöra, hvilken särskild karakter hvar och cn af hans personer äger, så kan
man dock aldrig misstaga sig på hvad hvar och cn af dem känner. Det kan aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
