Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade sålunda redan afslålt från denna resa, då i Wien en Pragertidning föll
mig i händerna, som bland annat innehöll tre artiklar om min ouverlyr till Kung Lear.
Jag lät öfvcrsälla dem och fann just motsatsen af pedanteri och ond vilja. Jag skref
genast till författaren, D:r Ambros, lackade honom och meddelade honom mina
betänkligheter angående besöket i Böhmen. Hans svar skingrade resten af molnen, och
sålunda afreslc jag till Prag.
Omkring en tredjedel af vägen var tillryggalagd, då trangen, hvarpå jag befann
mig, stötte på ett hinder: en öfversvämning hade bortryckt viadukten, en sträcka af
banan stod under vatten, och sålunda fingo vi i åkdon göra en omväg af fem limmar,
för att komma till den farbara jernbanan. Mig tilldelade ödet en eländig bondkärra,
och rådbråkad och förfrusen anlände jag till stationen. Under det jag värmde mig,
inträdde i rummet en af dessa vandrande barpspelare, som så olta påträffas i södra
Tyskland — personer, hvars talang ofta står långt Öfver deras anspråkslösa ställning.
Ilan log plats midlemot mig i ett hörn, betraktade mig uppmärksamt några ögonblick,
stämde sin harpa och anslog, såsom ett slags preludium, flera gånger helt sakta de
första takterna af mitt Scherzo ur Feen Mab (Romeo och Julia); derpå betraktade han
mig åter och guolada den lilla musikaliska teckningen. Jag höll det i början för en
tillfällighet, och för att öfverlyga mig, gnolade jag de följande takterna, hvarpå han,
till min stora förvåning, alldeles rikfigt ålergaf det öfriga af perioden. Leende
betraktade vi hvarandra. »Dove avete senlilu questo pezzo?>> frågade jag honom; ty i
länder, hvars språk jag ej förstår, börjar jag vanligtvis med italieuskau, del enda
frem-mandc idiom, hvaraf jag lärt några ord. Men mannen svarade på franska: »jag
förslår ej italienska, min herre». ’
»Aha, ni talar franska! jag frågade cr, hvar ni hört detta stycke.»
»I Wien, i en af edra konserter».
»Ni känner mfg således?»
»Åja, rätt väl.»
»Och hvilken händelse förde er i den konserten?»
»I kaffehuset, der jag spelade, åhörde jag en afton en häftig strid angående er
musik. Isynnerhet var del fråga om symfonien »Romeo ocb Julia», och jag fick
deri-genom stor lust att böra den. Förljenar du i dag mer än tre florincr, tänkte jag, så
auvänder du dem till en konsertbiljett för i morgon. Jag inkasserade tre och en half
floriner och kunde således tillfredsställa min nyfikenhet.»
»Och Scherzot har ni bibehållit i minnet?»
»Jag minnes endast den första hälfteu och de sista takterna; det öfriga kunde jag
ej återkalla i minnet■»
»Säg mig uppriktigt: hvad intryck gjorde del på er?»
O
»Ah, ett högst egell jag skrattade, skraLtade mot min vilja och rätt hjertligt.
Jag hade aldrig trott alt dessa instrumenter, dem jag kände, kunde frambringa sådane
toner, eller att en orkester af hundra man förmådde göra sådane små läcka luftsprång.
Jag var i den största spänning och skrattade alltjemut Vid dc sista takterna, då
violinerna spritta uppåt som cn pil, utbrast jag i ett så hjertligt skralt, att eu af de
närstående ville köra ut mig: han trodde all jag dref gäck med cr imisik. Det var visst
inte förhållandet, men jag förmådde ej motstå intrycket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
