Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JU
ning alt lata honom uppbiirn sin ovilja. Delta lyckades likväl icke denna gäng;
Cheru-biiii teg och samtalet upphörde.
Eller händelsen med helfveles-machinen, mottog Förste Consuln lyckönskningar af
alla stater och corpser. Cheruhinis rätt och pligt var all anföra Conservatoiren, men
han vägrade det bestämdt, och lut en af sina colleger hälla gralulaliouslalet, samt gömde
sig sjelf bakom dc öfrige. Buonaparlc frågade likväl genast efler honom, talade
emed-lerlid rj vid honom, men repeterade flere gånger med gäll röst hans namn, enligt
Fransyska uttalet (Scberybängi), hvilket han visslc var alldeles sönderslitande 1‘Ördcn
Italienska componislens öra.
Två dar derefter hände, hvad Chcrubini framfor allt velat undvika. Ilan blef
hjn-den till Förste Consulns bord. Dincrn var lysande, men serveringen gick så fort, alt
Cherubini, af hela anrättningen, endast bann i fred och ro förtära cn enda cotclcllc,
och han märkte ganska väl, alt Consuln med sarkastisk skadeglädje följde honom, och
njöt af hans ovana all spisa vid elt med så brädstörlad hastighet serveradt hord. Man
sleg upp från bordet och den stackars composilörcn hoppades all, nu åtminstone, se
elt slut på sin vedermöda, men Förste Consuln gick rakt på honom och började elt
samtal, som var beräknadt alt i lians innersta känslor uppröra Chcrubini. »Nå väl,
Herr Schervbängi, Fransmännen innchafva nu åler hela hallon! Del har gått som elt
triuinphlåg.» Blodet steg Chcrubini i ansiglcl, men han kufvade sin uppsvällande
känsla, och tvang sig till och med till en compliment. »Medborgarc-Consnl! del kunde ej
gå annorlunda, der Ni var i spetsen.» Utan all ens visa någon lilllrcdssUillcIse ölVcr
delta svar, gick Bouuaparlc löst på silt favorillhcma, Paisicllos och Zingarcllis
förträfflighet, men tillade ändtligcn — likväl mera, såsom det skulle tyckas, för all än mer
förödmjuka Cherubini, genom cn direkt sammanställning, au för att siiga något till hans
pris — »äfven ni har mycken talang, men er musik är för bullrande? Jag älskar den
der ljufva, monotona musiken.»
Nu höll Cheruhinis tålamod ickc längre slånd. Ilar var det icke längre han sjelf,
utan hans konst, som nedsaltes genom elt lika despotiskt som förnuft löst domslut. Med
återhållen, märkbar vrede svarade lian: »Aledborgarc-Consul! Ni är cn slor Fältherre,
men vid Gud ingen musikus! Monotoni är det störsla (el cn komposition kan äga; men
jag förslår er mening; ni ville ha musik, som ickc det ringaste distraherar er från
edra regeringsärender och dcrlill någorlunda klingar i öronen. Sådan kan jag ickc
åstadkomma och vill det ickc heller.»
Bouuaparlc tycklcs häpna öfver coniposilörcns oerhörda drlslighct; han vände honom
tvärt ryggen, och sedan dess sågo dc hvarandra icke mer förr än 1805, då Napoleon,
efter. Wiens eröfring, af Hertigen af Bnssnno erfor all Cherubini vistades der. Ilan lät
straxt kalla honom till sig och lillsporde honom i stränga ordalag, hvårföre han
begil-vit sig från Paris, ulan tillstånd. Da Cherubini likväl uppvisade Ministerns tillåtelse,
liadc Kejsaren ingen förevändning till missnöje mera, men yttrade blott: »Nå, eller ni
nu en gång är här, så skola vi musicera med besked,» Vid Kamniar-conccrternc i
Schön-brunn lät han nu Crcsccnlini sjunga och Chcrubini aeeompngnera honom på pianot.
En dag föll det Napoleon iu alt Crcsccnlini, som var klippt och skuren lill
Sopransångare, men också lill ingcnling annat, skulle sjunga cn Gubbaria ur eu af Paisicllos
operor. Bleknande framstammade den olycklige artisten: »Det är omöjligt, Sire, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
