Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lejonen inträda i salen — de (inna knappt femlie personer. Uppbragt häröfver
lörkla-rade tenorkungen alt han icke ämnar sjunga. *>Tverlom>, sade Liszt, »du skall ge dill
hasta; denna alomisliska publik är pätagligen eliten af hela trakten och derefter måste
nian traktera dem.» Sjelf börjar han och spelar praktfullt. Derpå sjunger Hubini med
sin föraktfullaste falsett. Åter spelar Liszt, och sedan del är gjordl, framträder han
för publiken, helsar artigt och säger: »Mina Herrar och min Dam (ty der fanns bara
en), jag tror ni har nu hört nog musik; får jag nu be er visa oss den äran alt supera
ined oss?» de femtio mottaga bjudningen och detta nöje kostade Liszt 1,500 francs. De
båda virtuoserna ha icke förnyat Försöket och deri gjorde de orätt. Ty vid den andra
konserten skulle mail slagits om platserna, i förhoppning om en lysande supé.
En annan gång mötte jag en af våra första pianister, som helt misslynt
återkom från en sjöstad, der han velat låta höra sig. »Att ge en konsert der, var
icke möjligt», yttrade han; »man väntade just sillens ankomst, och hela staden tänkte
ej på annat än denna intressanta fisk.» Men hur kan ock en artist vilja strida mot
sillar! ’ . .
Ni finner således, min vän, alt det ej alltid är så liilt alt bringa publiken i traf,
synnerligast i sliider af andra ordningen. Men betänk ock å andra sidan, huru många
syndare belamra publiken, från den högsta sopran till den lägsta sarastrobas, från
piccolan till bastuban. Der lins ingen guitarrskrapare, ingen kla verslaga re, ingen
slrupgurglarc, som ej vill göra sig odödlig genom konserter; ja, sjclfva mungigan vill
icke undanhålla publiken sina Ijufva toner. Deraf uppstå bittra qval för de hedervärda
borgare, hviikas börs man anser kapabel alt erlägga entrén. Dessa virtuosers
skyddspatroner, biljell-kolporlörerna, försmå ingen list, intet knep för att påtruga de arma
rika några af dessa olycksaliga fyrkantiga papper, som man kallar konsertbiljetter. J.»g
känner personer, som i Februari ocb Mars månader, när denna pest rasar värst i
Paris, aldrig besöka något sällskap, emedan de der ej anse sig säkra för dylika angrepp.
Men saken går än längre. Hvarje »artist,» som »gjort» i Paris, vill ock göra
konstresor, ocb ve den, som står i relationer till utlandet! »arlisterna» släppa honom ej förr,
än lian ger dem rckommendationsbref. I Kvssland berättade man mig en gång om en
romanssångerska ocb hennes herr gemål, hvilkn, sedan de ulan minsta framgång bade
»gjort» i Petersburg och Moskau, nödvändigt ock ville lyckliggöra Turkiet. De
utpressade rekommendalionsbref, anlände till Pera, brefven gjorde sin verkan, ocb sjclfva
seraljen öppnade sinn porlar för dem. »Madame» skulle för de rättrognas beherrskare
sjunga romanser. Allt gick bra; fyra svarta slafvar framsläpa.ett piano; den hvila
slafven, damens gemål, bär schalen ocb noterna. Sultan, omgifven af sina
stordignitärer, med tolken bakom sig, utsträcker sig på cn hög al kuddar, låter tända sin pipa,
och efter clt par grundliga drag ur det kostligt doftande röret ger han tecken alt börja.
Sångerskan börjar med Panserons olyckliga romans:
Je le sais, vous m’avcz Irahie,
Une aulre a mieux su vons charmer,
Pourtant rjuaiul votre coeur rn’oublie,
Jl/oi, je veux loujours vous aimer.
Oni, je conserverai sans cesse
Uamour, que je vous ai vouc;
Fa 5i jamais on vous delaisso,
Appclcz-moi, jc reviendrai.
Ilar gaf lians höghet clt leeken åt tolken ocb yttrade åt honom med turkisk
lako-uism: ”Nauvif’ — Dragomancn förklarade derpå för damens gemål: »Hans höghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
