Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8001 Clierubini sjelf uppsatt öfver sina arbeten, anger han sin födelsedag som den 14
September, hvilket således måste antagas vara den tillförlitligaste uppgiften. Den 19
September hölls öfver den store hädangångnc i Slotls-kyrkan i S:t Rochc en själamessa,
dervid det Rcquiem, som han enkom för sig componerat, uppfördes.
För alla dem, som älska tonkonsten, uiåste Cherubini, den förevigade mästaren, i
siu konstnärsstorhet och anspråkslöshet vara oförgätlig. Ckerubinis namn sluter sig
skönt till namnen Haydn, Moznrt och Bccthoven, och han sjelf har säkerligen icke
lefvat förgäfves. tian var den höga, förträffliga förebilden, icke endast för de konstens
lärjungar, hvilka i Paris vistades i hans omedelbara närhet, och der iiihemtadc hans
undervisning, utan ock för alla dem, hvilka i aOägsna länder lingo njuta af de
konstskatter, dem han med frikostig hand spridde omkring sig. Vidt omkring, i alla länder,
utkastade Cherubini dyrbara frön, som skola förr eller sednare bringa i dagen herrliga
frukter.
Beethovcns Syiuphoni i i-dur.
Beclhovcns si-dur-Symphoni erkännes säkert allmänt såsom en af lians sublimaste
och mest storartade tonskapelser. Rik på högst egendomlig och skön melodi, på de
originclaste, djcrfvaste, mest öfverraskandc modulationer, och likväl så naturlig, emedan
den upprunnit ur den allt beherrskande, allt liksom med trollmakt betvingande och
harmoniskt förenande skaparandan, är den kanske dcu mest genialiska och fulländade
bland alla Bcethovens syinphonier. Med delta herrliga verk, som bär prägeln af en
alldeles utomordentlig, gudomlig inspiration, som öfveralft röjer den rikaste
uppfinnings-gåfva i förening med den djupaste känsla, de sublimaste idéer, har väl den store
com-positören uppnått den högsta graden af sitt mästerskap. Intet af allt livad han
sedermera componeral och knappt något af hans tidigare verk synes mig i storartad
skönhet, ädel lyftning och äkta, idealisk konslfulläudning komma upp emot delta odödliga
mästerverk.
Redan introductioncii till första satsen, som beslår af ett nSoslenuto» f, har i sin
karakter något storartadi, ett på en gång intagande och imponerande väsen, med sina
gravitcliskt framvältrande sextondelar i en del stämmor, medan andra hafva långa
ulhållandc noter eller pauscra, med sitt lugna allvar, sin flärdlösa enkelhet, sin milda
värdighet*). Vill man höra en melodi så fin och skär, så ellierisk som hyn på en
*) ÖTvcrgången till det derpå följande slora Vivuct $ bildar i de sex sista takterna violinerna
jcinte flöjten och oboen, i det de piano svara livarnndra flera gånger, likt ett ec/io, alltid med
en oeli samma ton (dominanten ••) och med beundransvärdt fin känsla låter mästaren sedan
Viva-cen inträda så, alt i dc två (orsta takterna blott flöjten och oboen låta böra sig och det endast
med nyssnämnda dominant, och sedan kominer fagotten, älven blott med samma ton, och först i
fjerde takten kommer tcrzen (cm) till och i sednare delen af densamma ändtligen grundtonen
(fl) i valdihornen, och derpå begynner flöjten med den undersköna, liksom aT sjetfva grnccrne
inspirerade melodi, hvilken är styckets theinu. Genom denna sinnrika, med all sin enkelhet
oöl-verlräöliga inledning händer lätt all man vid åhörandet, innan man vet ordet af, redan befinner
sig ett stycke in i det nya tempot (Vivace).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
