Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
% . *
ectio af de bekanta Sicilianska folkvisorna. Det tyckes som om denna »Siciiiuno»,
typen för den mildt genomgående rhytmiken i den behagliga sexållondelslaktarlcn,
här omedvetet föresväfval komponisten. Det forekommer oss icke sällan, då vi
åter-höra dessa Astorgas kärlekssånger, som om vi hörde den Sicilianska sjömannen
uppslamma sitt O sanetissima, till hvilken sång åran lätt slår takten, under del den
ljumma aftonvinden lyfter dc darrande förklingande lonerua hän öfver del lugna hafvets
vidt utsträckta spegel. (Forts.)
Bekanta Namn.
Skizz af Elise Polko.
I
Vid e:t fönster på nedra botten af ett litet oansenligt hus vid en af de mindre
besökta galorna i Berlin, salt en gammal maii i den mest beqväma morgonrock, och
hade sina dunkla, ännu myckel glänsande ögon tankfullt fastade på en grupp muraregesäller,
hvilka, midt emot honom, voro sy~se’satta med byggnaden till ett nytt hus. Det var
en rätt klar och varm dag i Maj, år 1775, och den gamle hade helst sett att fönstret
varit vidt uppslaget, för alt inlocka den härliga hjertstärkande iufteu, och kanske med den
något af blomdoften berusadt bi eller någon fjäril. Möjligen hindrades han derifrån
af det dam och buller som af byggnadsarbetet midtemot uppstod, ty han lillslöt,
oaktadt dessa tysta önskningar, föuslret helt och hållet. Kanske hade det öppna
fönstret äfveu stört ännu någon; ett ungt par nemligen, hvilket i ett hörn bakom clt
gammall claver syntes så förtroligt sysselsatte. De två personerna, en flicka och en
man, voro förlolvade. Den första, en dotter till den nämnde gamle mannen, hette
Juliane Benda, den andre var en utmärkt violinspelare och komponist, den efteråt så
bekant vordne kapellmästaren Rcichardt.
Juliaue Benda framstod som en blonstrantft, lefnadsglad flicka, med cn smidig
vext och stora eldiga ögon. Reicbardl, som med ömhet höll den lilla hvita banden uli
sina, var bögbildad och spenslig med elt öppet och själfullt utseende. I de ungas
hjerlan var säkert en skönare vår an den derutanföre, en förtrollande strålglans bade
• •
spridt sig öfver de ungas anleten. Åfven de vandrade på en väg af rosenknoppar,
hvilka väntade på utveckling, på fullmognad under äktenskapets värmande sol, —
förhoppningar, hvilka så ofta äro dömda alt dö.
Franz Benda, stamfader för denna så berömda konstnärsfamiij, hade lemnal bakom
sig cll ganska eget och rörligt ungdomslif. Böhmare till födseln, son til! cn
musikalisk liuneväfvare i byn All-Bciiatta, ådrog han sig redan tidigt allmän uppmärksamhet
genom sin undersköna discautslämma och håg för musik. Denna röst förskaffade
honom då han var 12 år cn plats som chorgosse vid S:L Nicolai kyrka i Prag. Men
den lifliga, .vid oinskränkt frihet \anda gossen blcf, af sina (örmäns småaktiga
stränghet och genom stridigheter med sina kamrater, eller eu kort lid så häftigt uppbragt,
alt han med cus befriade sig från detta tvång, som för det unga lifliga sinnet blcf
odrägligt; en vacker sommardag flydde han från Prag. Modig och med gladt sinne,
sjöng och tiggde han sig 1’ram till Dresden. Här blef han, efter ett kort prof, genast
upplagen bland kapellgossarnc och hade att fröjda sig af sin lärares ynnest ocb
välvilja. Meu länge bar han icke denna skilsmcssa från sitt fädernesland, frän det sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
