Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fälleu, så är äfven helt naturligt all de skola känna sig liksom uppmanade alt, så
vidt möjligt är, söka afhjelpa dessa ftiriLodadc brisler. Detta bemödande är i sig sjeift
icke klandervärd!, Ivertom berömligt. Man måsle endast beklaga alt de icke kunna,
kanske icke heller vilja se dessa tonstycken från den rätta synpunkten. Kunde och
ville de delta, så skulle de helt säkert sjelfvä mcdgifvn att ett sådant bemödande här är
alldeles öfvcrflödigt och alldeles obehöfligt. Det är derjemle fara värd t att just de medel,
hvilka af så beskaffade peysoncr tillgripas för att afbjelpa en förmanad eller furegifven
enformighet, framkalla en — verllig. Eller hvad kan väl i musikväg vara enformigare än dessa
mellan hvarje stroph ständigt återkommaude iuli, iuli, iuli, någongång, isynnerhet
mellan hvarje vers, förändrade till iuli, iuli, tilferi, i i Iler i, tuli! Eller äro de i
något långsammare tempo utförda 2, 3 å 4 släinmiga ho, ha, ho, hvilka af några
choralspelare begagnas, mindre enformiga? Sanningsenligt måste erkännas all
åtskilliga mellanspel, hvilka brukas i några kyrkor isynnerhet på landsbygden, äro vid»
mindre enformiga. Dessa beslå dels af några fiffig» musikaliska krumelurer, dels af
elt par raska löpningar upp och ner och dels af tre eller fyra lösryckta takter ur
någon bekant rnarche, vals eller polska. Här felas i sanning ieke omvexling. Vi äro
likväl, af lätt insedda skäl, lika litet sinnade alt godkänna dess», som de förstnämnda
Iuli, tileri och ho, ha, ho-mellanspelen.
• •
Men man sladnar vanligen icke blott vid mellanspel. Akta mellanspelare företaga
sig derjemte allehanda mer eller inindre lärda bearbetningar af mellan- och bassfäm-
■ •
morna. Afven den oviga pedalen nödgas stundom försöka all slå en klumpig drill,
afvensom atl allt emellan göra ett putslustigt krumsprång. Men ännu värre är, att
sjelfva melodien icke heller lemnas oantastad. Isynnerhet påhängas denna en mängd
grannlåter, lånade från alla öfriga tonkonstens områden. Till öfvertlöd vankas förslag,
efterslag, genomgående toner, förhållningar, driller och hvad de alla lör öfrigt ntånde
hela.
Det sköna uppträder helst ohöljdt och osminkadt. Det frifves rätt väl
tillsammans med det enkla och anspråkslösa. Dcremot halkar det ohjelplige» ur händerna
på den konstnär, som med prål och allehanda tillkonstlude medel, vill försöka alt göra
del sköna ännu skönare. Hvad som galler lör skön konst i allmänhet, gäller lika
myckel, ja, ännu mera för konsten alt utföra våra choraler, i hvilka det religiösa
inleresset och det konstsköna liafva sammansmält lill elt. —
lyckas föga bekymra sig om, hvarken del religiösa interesset,
det sköna. Deras mellanspel, deras rådbråkade stämmforning, deras påhängda prål,
deras buller och oväsen med orgeln, lyckas icke hafva några högre syften. Men väl
märkes ett, icke särdeles vackert, hvilket uttryckt på simpel svenska torde låta
ungefär så här: »Hör pä, godt folk! hör bara på, hvilken rasande rar och dug tig
orgel-nist jag dr /» — Anspråkslöshet, sjelfforgälenhet, försakelse äro dygder, hvilka annars
anses utgöra så väl konstnärens som hvarje annan niennniskas yppersta prydnader.
Om mellanspel jcmle alla öfriga utsiringar verkligen äro nödvändiga, om
demför-tilan en choral, och med detsamma psalmsången, skulle vara högst ofullkomlig, torftig
och utan allt egentligt värde, hvad skall man då säga om den choral- eller psalmsång
som ultörcs inom kyrkor, der ingen orgel finnes. Här kunna inga mellanspel komma
i fråga; choralmelodien sjunges helt eukel sådan den verkligen är; således måste
Många choralspelare
eller om konsten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
