Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakna, öfvcrhufvud taget, i sin action, såväl ledighet som det finare komiska
elementet; de sakna med ell ord den för denna genre erforderliga salongsvann . . .»
Då Lortzing sedermera kom till Frankfurt a. M., gjorde han Gollmick’s
personliga bekantskap. Såväl det vänskapsförhållande, som till följe häraf uppstod emellan
dem, som ock deras, någon lid derefter förda, korrespondens utöfvade ett ganska stort
inflytande på Lortzings lyckliga förfatlareskap.
Ehuru Lortzing redan skrifvit ell antal operor, af hvilka uågra blifviL publikens
älsklingar, och ehuru hans namn således var kändi i hela Tyskland såsom tillhörande
delta lands berömdare komponister, var lian likväl nödgad, för att kunna lifnära sig ocb
de sina, alt oupphörligt uppträda på scenen. Denna hans sceniska verksamhet, som
störande ingrep i hans förlät t arelif, biel honom slutligen odräglig. Han började att
afsky sitt skådespelarekall, då detta beröfvade honom nödig lid för musikaliska
produktioner, och han önskade ingenting högre, än att kunna lemna teatern för att helt och
hållet lå lefva lör musiken. Men han insåg också att en talrik familjs existens var
tvifvelaktig, om den skulle komma alt bero på tillfälliga inkomster; fördenskull
efter-sträfvade han en kapellmästarcsyssin, och uppbjöd allt för atl vinna cn sådan
beställning. För stolt alt hos direktör Ringelhardl anhålla om kapelimäslaretjenslen, grämde
lian sig öfver alt direktionen icke sjelfmant erbjöd honom denna plats. En gång, då
Duringer samspråkade med Ringelhardl härom, utlät sig denna sednare: »Hvad skall
man göra? Herr Lortzing är en god skådespelare, och skrifver derjemte sina lustiga
sångspel; hvem vet om lian skulle bli cn god kapellmästare».
Sommaren 1842 utkom Lortzings porträtt. Skämtande förärade Lortzing
detsamma till sin vän Duriuger, i det han yttrade: »Här har du nu milt skråpukansigte».
Under porträttet hade han skrifvit följande, af Duringer författade verser till en sång
ur operan »Hans Sachs»:
Als ich des Busens Drang verstand
Ich auch der Lieder Quelle fand,
Der liebe G Hick, das Vatcrland!
(Nar mål jag för min längtan vann
Jag sångens rika källa fann:
Besvarad kärlek, Fosterland).
Det glada och förnöjsamma lif, som Lortzing hittills fört i den förtroliga krclsen
af likstämmiga vänner, nalkades emedlerlid alltför snart sitt slut. Redan hösten 1842
tillkännagaf direktör Ringelhardt all han påsktiden 1844 skulle frånlräda direktionen
öfver Leipziger sladlteatern. Den ena efter den andra af Lortzings vänner reste bort,
och öfver hans förr alllid så glada och skämtande lynne bredde sig ett svårmod,
hvar-ifrån han sedermera aldrig fullkomligt lyckades atl befria sig. När i Maj 1843
Du-ringer log afsked af hono/n, som då insjuknat i frossan, öfverräckte Lortzing honom
ett egenhändigt skrifvet nothäfte, som bar följande titel: »Sånger och Arier,
komponerade och ordens författare, vännen Diiringer tillegnadc af Albert Lortzing», och med motto:
»Wcr wird mir nun meine Pfeile schnilzen, wer mcine Drachen fliegen lassen?»
(Hvem skall väl hädanefter hvässa mina pilar, hvem låta mina drakar flyga?»)
Nå gra veckor efter Duringers afresa lillskref honom Lortzing, alt han nu
äudlli-gen nått det efterlängtade målet, en dirigcntplats i orkestern. Direktionen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
