Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tomma bifallsyttringar förslogo dock icke att återuppresa och upplifva den till
själen så ofta nedslagna och förtryckta mannen; med något behöfligl, reelt understöd
blef han aldrig hugnad. Hans sista mindre arbeten, t. ex. vådevillen: »Einc berliner
Griselte», som dock i Berlin gals icke utan framgång, hans nyaste täcka operett: »Die
Opernprobe», — delade lika öde med hans, nnder de sista åren skrifna större operor: de
blefvo aldrig gifna på någon af de större teatrarna. Den af honom till öppnandet af
Friedrich-Wilhelmstädler-leatern nykomponerade Jubelouvertyr blef icke vidare
efterfrågad, och fann icke någon förläggare. Hans konst sjönk ned till ett blott mödosamt
handtverk. Hvarje afton såg han sig nödsakad att dirigera den mest triviala musik,
de allrautslitnaste farser; med ett ord, hans verksamhet på den plats lian nu innehade
var visserligen icke egnad att lyfta och inspirera hans andliga förmåga, hvilket dock
icke hindrade honom att skämtande yttra till en bekant, en qväll eller spektaklets slut:
»ack, jag känner mig helt upplifvad, jag har åter dirigerat den herrliga operan: »Paris
iu Pommern».»
Till sin recett valde han »Die beiden Schiilzen», den första musikpjes af större varde
som man försökte att gifva på Friedrich-Wilhelmstädter-teater». Huset var tomt, och
Lortzing hade icke så mycket öfver alt det räckte till omkostoadernas gäldande.
Direktionen lät honom, till följe häraf, få en ny recett då operan andra gången gafs. Alla
tidningar uppmanade publiken all bevista detta spektakel; det oaktadt var huset vid
deuna andra representation om möjligt ännu glesare besatt, och med bitter smärta
måste Lortzing vara vittne till, hurulcdes vid den tredje representationen af samma
opera som gafs den derpå följande söndagen, — huset var alldeles utsålt.
Sålunda nedtyngdes den af ödet förföljda tonsättaren icke endast i sina yltre
lef-nadstörhållanden med motgångar af alla stag, utan såg sig älven försatt i del sorgliga
läge att kunna beräkna dagen, på hvilken han skulle få se de sina i saknad af de
oundgängligaste lifsförnödenheternc. Den hotande l:sta Februari var i annalkande, den dag på
hvilken hans kontrakt, som den l.sta Maj var lilländalupet, skulle honom uppsägas.
(Forts.)
Iiistrumentalinusiken och hennes Koryféer i nyare tider.
Historiskl-kn/isk öfvrrsiyt.
(Forts. fr. N:o 17.)
Berthomm betecknades såsom den nyaste tidens beherrskare. Det som karakieri-
4
serar honom har redan biifvit nämdt, nämligen denna det idealas Öfvervigl i motsats
till den Mozartska mer sinnliga och ulåL gående riktningen, den poetiska riktningen,
slräfvandet efter uttryckets bestämdhet, det humoristiska elementet, hvilket af
Gripeii-kerl i hans novell »das Musikiest oder die Beetbovener», förträffligt skildras. I
sammanhang härmed se vi riklningen till tonmåleri. Det är alt anses såsom gamla
pedantiska fördomar, när man motsätter sig ett måleri på tonkonstens område, sådant
som det hvilket genom Beethoven utbildats, när man förvexlar denna högre, poetiska
behandling med en poesilös copia af fenomenerna. Ibiand musikens idkare har tvistats
mycket rörande denna utvidgning af tonkonstens gränsor, och saken kunde så myckel
miudre blifva afgjord, som hvarje åsigt till stöd för sig kunde åberopa mästerverk.
Man misskäude imedlertid den genom tonkonstens historiska utveckling bjudna gången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
