Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 28.
1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
7 Juli.
VAr Gud är oss en väldig borg.
Skizz cflcr Elisa Polko.
(Forls. fr. IN’:o 27.)
Kantorns familj trängdes oroligt omkring honom, och fru Gertrud utbrast
bekymrad: »Ack, min Bastian — du vill bort från oss — ut i vida verlden — du vill till
Dresden, till deu stora svndasladcns prakt och herrlighet? ack, och den långa farliga
resan ! — nej, min guhbc, så illa skall du inte göra mot din hustru och dina barn !»
— och dervid utbrast hon i hela tårar och föll snyftande sin man om halsen. Barnen,
som sågo’ sin moder gråta, uppstämde likaledes högljudda jemmerrop och hängde sig
vid fadrens rock; de båda äldsta sönerna ordade liögl och ifrigl om den grefliga
skrif-vclsen — med ett ord, den lilla stugan genljöd af ett infernaliskt larm.
Slutligen besegrades stormen af husfadrens kärnfulla stämma; kantorn ropade:
»mor, skaffa ut pojkarne i barnkammaren! bara Friedemann och Emanuel stanna qvar.»
— Tiliika afskakade han som ell lejon med ett väldigt tag den skrikande barnskaran,
och modren föste ut hela svärmen till den gamla sköterskan.
Kantorn mätte rummet med stora steg, då hans trogna hälft med förgrålna ögon
åler intog sin plats. »Inte är det värdi alt du så grämer dig öfver den stora resan,
Gertrud», sade han mildt till henne: »ser du, inom fjorton dar är jag, med Guds hjelp,
tillbaka i milt gamla näste; och för Öfrigl ämnar jag ta de här båda» — han visade
på Friedemann och Emanuel — »med mig till residenset. Jag vill alt de ock cn
gång skola få se den glittrande grannlåten — och framför allt gå sin far flitigt
tillhanda». Sönerna lackade honom med glädjeslrålande ögon. »Ja, kära barn», fortfor
han, »vi skola cn gång med den herrliga rena gudarösten» — så kallade han stundom
sin älskade orgel — »ge en väckelse åt dessa vcrldens barn, så alt de samt och
synnerligen skola läsa sitt paler peccavi! och mäster Ilusse skall ock märka, alt det ges
ännu högre och heligare toner, än de yppiga melodierna från del sköna Welskland.» —
Han såg helt förklarad ut då han talade dessa ord, och hans familj blickade upp till
honom med ett uttryck af obegränsad vördnad.
Men genast derpå ropade han fryntligt: »Nå mor, släpp nu iu skrikhalsarne igen
och skaffa oss vår soppa». — Bordet dukades, cll stort stenkrus fullt af fradgande öl
prvdde platsen framför husfadrens stol, en ansenlig brödkaka lades bredvid, och nu
utdelade fader Bach, sedan han läst en kort välsignelse, åt hvar och en, och först åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
