Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll på »farbror» Bæ fluers musikaliska meriter, all han skulle vara rätta
upphofsmnn-ncn liil ifrågavarande komposition. Enär denna cinel ler Lid var lör undertecknad
fullkomligt obekant, och, såsom sullan clicr aldrig ens omtalad än mindre sjungen, af
honom, ungdomskäckt nog, ansågs som en slags förlegad vara, värd ingen
uppmärksamhet, qviltade del honom också lemligcn lika hvem som månde vara clicr icke
vara rätter fader dcrlill. Först flera år derefter fick han, under sina allvarligare
studier och forskningar i svenska toukonslens historia, veta alt den omnämnda
kompositionen på sin tid väckt clt betydligt uppseende, men tillika, i fråga om
författarskapet, framkallat häftiga debatter, de der likväl aldrig ledt till något säkert resultat,
hvadan sjikcn, såsom, enligt förmenande, omöjlig att utreda, blifvit »ställd under
fram-liden, då den kunde uppenbar varda*).»
En sådan framlid tycktes imcllcrtid näppeligen vilja infinna sig; ty redan hvilade
nära ell hälft sekels glömska öfver den fordna bittra striden, och, ty värr! äfven öfver
dess föremål, den vackra kompositionen. Men sel helt oförmodadi har i dessa dagar
den förra blifvit i minnet ålerlifvad genom .Herr fri herre v. Beskow, som uti den
öfver skalden falerius författade minnesteckning, hvilken han låtit föregå dennes
samlade vitterhetsarbeten, ånyo upptagit frågan, med liMkännngilvande likväl alt han
hvarken genom förtroliga samtal i ämnet med de begge stridande eller genom enskilla
meddelanden af deras sekundanter lyckats komma målet närmare än man var förut.
— Vid slikt förhållande hade det, åtminstone för de förras minne, måhända varit bäst
att ej vidare röra i saken; men då Herr v. D., af uppgilvet skäl, ansett sig höra
omförmula den, må det icke heller anses stridande mot grannlagcnhetcn, om vi å vår sida
åt offentligheten öfvcrlemna hvad vi derom veta, helst vår öfverlygelsc är att
omständigheterna snarare än något annat bidragit till frågans förveckling. Våra uppgifter
torde i öfrigt få tillerkännas desto incr trovärdighet, som vi hafva dem af en aktad,
ännu Icfvaudc äldre musiker, som redan från ungdomen både af pligt och böjelse lefvat
midt i kretsen af liufvudstadens musikaliska företeelser, varit nära förbunden såväl
med de begge augifna komponisterne som med deras samtida bland här verkande
tonkonstnärer, och öfvcrhufvud torde vara den som för närvarande hast har reda på
he-sagde lids musikaliska ställningar och förhållanden härslädes.
Innan vi likväl afgifva vår berättelse, vilja vi (ill deras tjenst, som möjligen ännu
icke läst den ofvnn omförmälda minnesteckningen, här i korthet meddela hvad
densamma angående ifrågavarande ämne innehåller. — »Orden till monologen Lydia och
Arist voro» — siiger Herr v. B., — »af Valcrius, som älven uppgaf sig hafva författat
musiken, med åberopande af Ahlslröm såsom vittne, hvilket bestreds af Hæffncr, som
påstod sig hafva skrifvil densamma, hvilket Skjuldcbrand bekräftade. Stycket vann
ett utomordentligt bifall öfver hela landet, och desto angelägnare var hvar och cn af
de angifiic upphofsmänuen all bevara sin rätt till förfatlaresknpct.» — De skäl de hvar
emot annan anförde för ådagaläggande af all motståndaren icke kunnat vara den rätte
författaren, framdragas derefter, men synas oss, från begge hållen, lemligcn klcua och
*) Att rätta sammanhanget emellertid var af en ocli annan kätidl, är säkert och skall äfven i det
följande visas; men förmodligen ansågo de derom anderkunnige sig ieke böra, opåkallade,
framträda som vittnen, och de stridande vaktade sig väl tor alt åberopa dem. Sedan full saken
allliner i förgätenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
