Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
gaf sig först luft
karakteristik lian
fullt öfvcrlygadc om oriklighctcn af Slielers ofvannämndc förmenande i afseende
Toga bevisande. Också tycks Herr v. B. sjclf ej scrdelcs fästa sig vid dem,hvareniot han
närmare sluter sig till en annan förklaringsgrund, som han hört al den bekante
bassån-garen Stielcr, enligt hvars förmodan HæfTner skulle bland Kraus’s qvarlåtenskap ha
påträffat, jemle annat, några sångbara melodier, dem han lemnal åt Valerius för att
lägga ord derunder; att denne deraf sammansatt monologen, med något eget, samt alt
Hæflncr öfversett och städat det harmoniska, möjligen äfven tillagt någon tonmålning,
såsom »Stormen». — »Så» — menar Herr v. B. — »skulle det dubbla upphofvet sig
lätt förklara*). Ur musikalisk synpunkt», — fortfar han — skulle man emellertid
lättare tro det ömsom ungdomligt känsliga i melodien: »Och fågeln teg i rosenhäcken»
och det mindre sammanhängande (?) i slutet af romansen: »Midnnlten nedsjönk stum»,
samt det i allmänhet obestämda, nästan drömmande i hela styckets gång vara af eu
svärmande yngling, än af en mognad, mera grundligt lärd än inbillningsrik och
känslig tonkonstnär.» — Valerii harm alt bestridas författarskapet
i ett skamtqväde, och HæfTner skonade icke sin fiende i den
gjorde öfver honom inför sin omgifning (i Upsala).
Så långt Herr v. B. För vår del få vi emellertid förklara, alt, äfven om vi ej
n !• . aa H 1
vore
på Kraus’s inblandning i saken, vi i alla fall ej skulle vilja godkänna detsamma; ty
för det första finns bland de »sångbara melodierna» i musiken till »Lydia och Arist»
egentligen ingenting som i vårt tycke liknar Kraus’s vanliga stil, och för det andra
skulle både Valerius och HæfTner, om de på delta sätt i tysthet tiilegnat sig tredje
mans egendom, ovilkorligen gjort sig inför eflcrverlden sakre till en nedrig stöld; men
cn slik misstanka, blottad på alla bevis, bör icke tynga på deras döda mull eller
fläcka deras minne. Hvad åter beträffar Herr v. B:s eget omdöme om den förevarande
musiken och den ledning han af dess förmenta skaplynne tror sig kunna hämta för
upptäckt af den sannskyldige komponisten, så och ehuru han nog myckel tycks luta
till sin hjclles sida, vilja vi likväl icke bestrida värdet af hans resonneniang; endast
förundrar det oss något att han till slagruta för sina afsedda upptäckter icke valt det
bekanta i stället för det obekanta. Valerius, såsom egentligen icke varande tonsättare,
kunde ej gerna ha någon egen komposilionsslil, hvilket deremot var fallet med HæfTner.
För vår del skulle vi således, i fall vi, utan speciel kännedom oin komponisten till
hvarje utaf styckets serskilda satser, varit föranlålne alt, såsom Herr v. B., gå
giss-ningsvis tillväga, börjat med att serskilja hvad som bär närmaste och bestämdaste
tycket med Ilæfincrs kända stil, för alt sedermera låta det öfriga, röjande en mera
obestämd karakter, komma Valerius till godo. Möjligen hade likväl då resultatet
blif-vit något olika med det Ii vartill Herr v. B. kommit.
Källa förhållandet med saken — sådant vi af ofvannämndc trovärdiga vittne
detsamma förnummit — är nu emellertid följande: Sedan Valerius, (utan foranledning
likväl af några pä förhand honom lemnade »sångbara melodier») skrifvit texten till
ifrågavarande idyll, en på den tiden ej ovanlig form för poetisk ulgjulelse, anmodade
han HæfTner att dertill sätta musik. — »Sätt du mau densamme sjclf», svarade denne
pä sin brutna tvsk-svenska dialekt, »jach skall sedermere se öfver den och, der det
*) lj*j>liofvcl hade \ii! då rätteligen varit tredubbull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
