Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
behöfs, hjclpc dich; likväl skall du lofvc mich att för ingen tale om det.» — Delta
var någonting egendomligt hos Hæflner, som, vid sitt åt andra ofta lemnadc biträde,
icke sjelf ville synas, måhända derfore att han väi visste det han härstädes hade
många ovänner och afundsmän, som, om de fält vela att han haft sin hand med i en
komposition, skolat göra allt för all nedsätta eller förlöjliga den*). Valerius började
alltså sitt tonsättare-arbete och fortfor dermed till slutet af den ofvan citerade satsen:
»Och fågeln teg» etc.; men vare sig alt han nu tröttnade eller ock att han ansåg
sin musikaliska förmåga ej förslå för behandlingen af det återstående utaf poemet, der,
bland annat, »Stormen» skulle målas, nog af, der vidtog Hæffner och fortsatte till
poemets slut, hvarjcmle han här och der något justerade Valerii föregående
komposition. Sålunda färdigt, lemnades stycket till Åhlström, som införde det i Musikaliskt
Tidslördrif, men utan alt tiilkännagifva komponistens namn, troligen på begäran af
Valerius, som lika litet ville blänka med en annans ljädrar, som han, emot sitt tili
Hæflner gifna löfte och dessutom emot sanna förhållandet, kunde uppgifva denne såsom
komponist af det hela. Emellertid gick och gällde Valerius eosam såsom styckets
ton-sättarc, hvilket han, på ofvan angifne skäl, måste låta passera, och Häffner teg äfven
9
soin ett godt barn, ända till dess, genom tredje mans opåkallade mellankomst, sanna
förhållandet i viss mån uppdagades och på samma gång åstadkom brytning mellan de
begge dittills varande vännerna. (Forts.)
Bcethovens grundsatser rörande Komposition.
(Fragment ur Lobe’s »Lehrbuch der musikaliscben Komposition».)
« • •
Ingen konstnär hämtar allt hvad han frambringar omedelbart blott från sitt snille.
Del mesta erhåller han af sina föregångare, genom ett nitiskt studium af deras arbeten.
Han betraktar dessa oaflålligen, såväl i deras helhet, som i deras detaljer; han
analyserar dem, undersöker dem frän alla sidor, uppsöker de grunder, hvarpå de äro byggda,
och tilleguar sig sålunda konståsigler, som göra honom skicklig att, ifall hau äger
motsvarande talang, kunna frambringa dylika konslskapeiser.
De största tonsättare voro i början för det mesta endast slafviska efterhärmare af
sina föregångare. Först sednare gjorde de sig oafhängiga al dessa sina mönster. Den
studerande, som vill annorlunda gå till väga, som icke för sina forskningar vill begagna
sig af det för banden varande, som vill sjelfsländig och originel från början arbeta
endast efter sitt eget hufvud, skail svårligen komma långt.
Om någon väsendtlig konstmaxim fattas den börjande tonsättaren, så skola också
hans produktioner vara i saknad af någon väsendtlig konslegeuskap. Man kan icke
frambringa hvad man icke känner, och hvarpå man icke nedlägger bela förmågan af
den skapande kraften. Sanningen i denna sats låter bevisa sig ur flera verk af
utmärkt skickliga mästare.
• • o
Så t. cx. har för Carl M. v. Weber väsendet af det tematiska arbetet icke
framställt sig i sådan klarhet, vigt och förträfflighet, som den, hvari Ilavdn, Mozart,
Beelho-ven, Mendclssohn och Sciiumann, uppfattade detsamma, hvarföre också Webers instru-
*) Mau påininnc sig abbé t’ogters om Hæffner hafda bekanta yttrande: »Den narren bör ej Tå veta
huru bra han skrifver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
