Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pannan klart strålande at glad segerförhoppuing, lät lian sina blixtrande ögon
öfver-iära del område, d eröl ver han dominerade, och allas blickar voro fulla med vördnad
ihärdigt fastade vid haus uttrycksfulla minspel, eller vid dc säkra röselscrna af den
styrande taktpinnen. Bland mängden af på detta ställe sammanträffade inenniskor,
fauns väl ingen, som icke vid åsyuen af denua upplyftande sceu sade inom sig:
»Hvad som utgår från denne mäktige ande, kan icke annat vara än stort, herrligt
och genomgripande.»
Det ljufva, till tårar rörande, Larghcttot inträdde nu; en frisk, mjuk,
lenorstäin-ma sjöng Recitativet: »Consolami/ie popule rneus» (tröster, trösler mitt folk)! foljdt
af den förtröstansfulla, sköna arian: »Omnis Vallis» (alla dalar skola upphöjda varda),
hvarpå den starkt besatta kören rent och fromt inföll uied det ypperliga: »Et
revela-hitur gloria domini» (ty Herrans herrlighet skall uppenbar varda).
Hvar och en af dessa satser, äfvensom den betydelsefulla basarian: »Quis poteril
cognitare diern» (ho kan lida hans tillkommelses dag)? den präktiga, sig derlill
slutande kören, ocb den upphöjda, innerliga, aningsfulla, sköna bönen: »0 tu, qui
evangeli-zas, in Zion, åseende super moniemn (Zion, du som predikar, stig upp på ett högt
berg)! föredragen af altstämman, uppmärksammades noga af de lyssnande åhörarna
ocb åtföljdes hos dem af stum, djup hänryckning.
Den jublaude kören: nPat’vulvs enim nobis notus» (ty oss är födt ett barn), hade
förklingat, då den länkvärdiga pastoralen inledde förmedlande den högsta, den
heligaste bebådelse, som nånsin blifvit jordens folk förkunnad.
Då Recitativets torberedande accord anslogs, darrade den ly flade lakterstafven i
mästarens hand etL ögonblick: ett fruktaude tvifvei bemägtigade sig oeinotslåudligl
hans bjerta; hans ansigte var dödsblekt, och kallsvetten perlade i lunga droppar
på hans panna. Graflystnad, i förening med en ändlös vaulan, herrskade rundtomkring.
Ett ögonblick tycktes den unga sångerskan dröja;, men snart sväfvade från
hennes halföppnade läppar, silfverreut ocb fullt af heligt allvar, de betydelsefulla
orden i den bibliska urkunden: »Eran t paslores in illa rcyiojie» (och i den
samma ängden voro några herdar).
Taklerstafven hvilade; Handels ansigte strålade. Aldrig förr hade en sådan röst
nått haus öra. Det var samma röst, som han i sina heliga visioner löruummit, då han
lät sin ängel tala till herdarne i marken; del var samma heliga ljud, som hade
iöresväf-vat houom, då hans slorsinnade själ såg himmelen öppen, ocb Guds klarkel tycktes
der<-ur stråla honom emot. Alldeles så hade han tänkt sig det skakande,
öfvertygelsebrin-gande, himmelskt glada utropet i deo förkunnande ängelens ord: »qui est Chrislus —
Salvator Chrislus» (Frälsaren, som är Chrislus)! O, huru detta enda ställe
genombäf-vade och lyfte hans själ! Först då dc himmelska härskarorna redan länge jublat:
»Gloria in excclsis Deo» (ära vare Gud i höjden)! kom han åter till sig sjelf.
Tredje och sista delen af oratoriet hade blifvit afslutadt; den sista tonen i i>Agnus
Deio (si Guds Lam, som borttager verldens synder)! hade förklingat, lik en den ljufvasle
blomsterdoft, del storartade mästerverket var fullandadt utfördt.
Mot aniörarepulpeten sågs nu Händel luta sitt hufvud, som tycktes endast nedböjdt
af den heligaste fröjd; lians ögon voro slutna, och han syntes blott lefva i de nyss
för-kliugaude tonerna. För hans inre tonade det himmelska budskopet, hvilket han, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
