Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
• _
af Preussen vid slutet af en representation af »Richard Lejonhjerta*. — Till Gluck
borde framför allt en sådan komplimang riktas. Hvilkcu bar bättre än han insett alt
det icke ges något intresse utan sanning och icke någon sanning utan uppoffring?
Ett musikaliskt Original.
• | i
Den berömde sångaren Carat föddes den 25 April 1764 i Ustariz uti södra Frank-
• _ _
rike, Han dog den 1 Mars 1823. Garat gick långt i originalitet; han hade en ädel
karakter, men för dem, som ej närmare kände honom, var han en outhärdlig gäck,
som tillika om sitt eget värde hyste ett öfverdrifvet begrepp. Många värderade honom
for hans hat mot Napoleon och ville deri finna hans trohet mot den olyckliga grefven
af Artois, hvars sekreterare han fordom varit. Men Garat hatade kejsaren, emedan
denne icke kunde lida honom. Men hvarföre visade kejsaren sådan motvilja för Garat,
då så många andra utmärkta konstnärer åtnjutit hans ynnest? Garat klädde sig
alltför besynnerligt och det tålde kejsaren icke. Man vet alt Murat beholde alla sina
lysande egenskaper, alla sina bragder (or att förmå den lilla mannen i den enkla
öfver-rocken till att förlåta honom den guldbroderade dragten, de röda stöflorna och
piym-baretlen, hvarmed han på slagfältet och vid luilcriepnrndcn var utstyrd. Garat hade
inga förljenstcr af denna art alt lägga i vågskålen, och derförc fann han ingen nåd
för kejsarens ögon.
»Han är eu karikatur, cn pajazzo, denne Garat», yttrade kejsaren co afton, då
man beklagade, all den beundransvärde sångaren ej illustrerade soiréerna i S:l Cloud.
»Jag kan inte se honom utan alt frestas till att bli ond. En man, som icke ser ut
som en menniska, och roar hela Paris genom sin löjliga utstyrsel — han må sjunga så
bra han vill, men jag har ögonen tor nära intill öronen. Skulle jag en gång förlora
synen, så må han kanske sjunga hos mig.»
Del intryck man gjorde på kejsarens blick, var alltid högst lifligt; lycklig den,
som geuasl i början behagade honom. En afton var han i Feydeau-tcalcrn, der man
gaf »Dc gifta männerna som ungkarlar», en vacker operett af Berton, i hvilken Martin
och Elleviou uppträdde i sin glans och genom sin herrliga sång hänförde publiken till
det lifligaste bifall. Napoleon hörde icke på, utan vände sig från scenen för alt
samtala i sin loge. Sedan ridån fallit, nalkades honom Mr Remusat, för all fråga honom
om pjesen halt den lyckan att behaga honom.
— Den är dum. Hur var det med de båda tjocka husarerna jag såg? hvilka
spelade dem ?
— Elleviou och Martin, Sirel
— Godt, så säg dem, all om jag hade husarofficera re som liknade dem, skulle jag
afskeda dem på stället.
Hade Martin och Elleviou upplrädl i civil drägl, så hade måhända både sångarne,
poeten och komponisten funnit nåd för imperalorn; ty del var onekligt att doimanen
icke ville kläda de temligen korpulenta sängarue. Och på sådanc omständigheter beror
ofta ganska mycket.
Sålunda råkade äfven Garat all misshaga Napoleon och kallades aldrig till hofvet.
En enda gång hörde uian honom hos kejsarinnan; men Josephine, som käudc siu gemåls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
