Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
Han hade begärt audiens bos konungen för att meddela underrättelse om eu
Svensk furstes* *) förmätning. Sedan han en stund sökt i sin ficka, framräcker han
hamlen åt kungen, men brefvet från hans liof — del hade han glömt hemma hos sig.
En annan gång kommer han in i Madame Laruet tes**) klädloge. »Skynda er,
min fru, man börjar just nu ouverturen». Derpå skyndar han sjelf ut, vrider om
uyckelu till dörren två slag, stoppar den hos sig och hastar tillbaka till sin plats i
salongen***).
Sådan var denne ädle och snillrike man. Hans rang utgjorde del enda hindret
mig att efter min böjelse hängifva mig åt honom. »Ni lyckönskar mig så kallt»,
sade lian mig en gång, »till de nådebevis, hvarmed min konung öfverhopar mig».
Ack, herr grefve», svarade jag, »era band och titlar skilja er så långt ifrån mig;
huru vill ni då begära alt jag skall älska dem?» — Hans monark utnämnde honom
Lill statsminister: han reste, men snart lades han af ett häftigt giktanfall i grafven,
vid omkring femtio års ålder. Han bibehöll äuda till sin sista suck en lika stark som
ren själs lugn.
Sa skrifver ingen, utan att älska sitt ämne och historien bevarar jemväl i några fa,
men rörande drag det innerliga vänskapsförhållande, som rådde mellan grefve Greulz och
Grétry. De voro också själsförvandler och gladdes ömsesidigt åt hvarandras triumfer; ty, som
bekant, var den högt uppsatte grefven Afven konstnär — en af sitt lands yppersta skalder,
sjungande, för alt nyttja Tegnérs ord om honom, »en sång så Ijuf som lärkornas om våren,
öm, enkel, oskuldsfull — och derför är han glömd». — Och Grétry — också han sjöng en
sång, sprittande som böljornas glitter mol solen, enkel, naiv; och derför — år äfven han
gtömd. .
Bmn.
K11 musikaliskt Original.
(Forts, och slnt fr. N:is 45 & 40).
Martin och Garal voro, innan den förre hade debuterat på Théåtre de Monsieur,
förtrogna vänner; hvarje afton vistades dc i samma sällskap, för alt i duetter låta höra
sig. Garat var rik på den tiden, ty han uppbar en pension af 6000 francs ur
drottningens casselt, och delta kunde år 84 väl kallas en förmögenhet. Martin var mindre
lyckligt lottad; han lefde af några violinleklioncr, ty äfven han hade mot sin faders
vilja egnal sig åt musiken. Garat sjöng alllid gratis, emedan han ville undvika skenet af
missbelåtenhet med sin välgörarinnas frikostighet, då likväl mången ädling måste lefva
af mindre iin 6000 (rancs. Martin sjöng äfven för intet, ehuruväl han gerna skulle
velat draga någon nytta af sin talang. En gång yttrade Garat till honom: »Hör på
min gosse, behöfver du ingenting? jag tror knappt att du är en millionär, och
förmodar att du inte skulle ha något emot att förtjena några louisdorcr på ett lättare sätt,
än att lära pojkar sälta fingrarnc på violin ha Isen. Om dn vill, skall jag låta betala
dig alla aftnar då du sjunger tillsammans med mig.» Martin samtyckte, och Garat
begärde hvarje afton 5 louisdorer för hans medverkan.
§
*) Sannoliki Hertig Carls af Södermanland, sedermera Konung Carl XIII.
**) Dåvarande sångerska vid »la coiuedie ltalienue».
*“) Jciutoi i öfrigt Attorboms »Siare ocb Skalder». 5:te delen, pag. 42b. Ufoers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
