Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iXyårsuatteu i <*u Busi k handel.
Några penndrag från en Musiklärare, till en vän i landsorten.
Trölt af dagens mödor och elt dussin musiklektioner, ingick jag nyårsaftonen i
en musikhandel. Min afsigt var atl ulse några noter ål cn elev, som jag nyss
emot-lagit, ty mitl olyckliga musikliirarekali Icmnar mig aldrig någon rasl eller ro. »Immer
zu, immer zn, ohne Rast, ohne Ruh», är en musiklärares valspråk; och denna aflon
var jag mera trott än vanligt. Jag salte mig derlöre tyst och tankfull ned i ett hörn
af en ganska komfortabel soffa i det stora rummet. Du, min vän, som aldrig varit
här i Birgers sköna stad, lärer väl svårligen kunna föreställa dig huru en
musikhandel ser ut. Du tror kanhända att dpn är elt species af de der lådorna, dem ni
der-nerc i landsorten helt anspråkslöst kalla en boklåda; men så är visst inte
förhållandet. En i musikhandel här i hufvudstaden är ett stort och präktigt rum, en salong,’,
med soffor, stolar och kronor högt i taket. Der finns naturligtvis också ett piano, för-^
utom alla andra instrumenter, violiner, cellor och konlrabasar, som hänga uppå
väg-garne med snaror kring halsen. Pina glasskåp förvara messingsinstrumenter, flöjter,
klarinetter och gitarrer. För öfrigt läckas väggarne af hyllor, på hvilka radlals stå
små papplådor, kartonger, hvilka innesluta dessa opera omnia, hvarmed våra unga
sköna dagligen förtjusa tillbcdjnren och plåga musikläraren. På framsidan af dessa
lådor läser man i gvldene boksläfvor de odödliga namnen Mozart och Beelhovenj Hnydn
och Bach, bredvid de mera dödliga llerz och Hiinlcn, Schnölzinger och VVeller. (Jag
vet dock icke just, om sistnämnde herrar bruka ligga i kartonger.) Allt nog, en
musikhandel är en salong, fullt ut lika treflig som någon af Skeppsbrons eller
Drottnin-gatans, och är den ej så rik på lyx, är den så mycket rikare på snillen.
I denna salong hade jag nu salt mig ned, försjunken i funderingar. Det var sent
på qvallen och ingen mer än egaren sjelf var inne. llau slod och skref vid sin
pul-pel oöh tycktes icke märka min närvaro. Efter en’ kort slund föll en tvngd ölver
mina ögonlock; dagens fingeröfningar och skalor trummade ännu på mina örhinnor —
men slutligen afstannade detta huller, lialfslumrandc tyckte jag alt gasen släcktes, en
dörr med lås och reglar igenslots, mitl hufvud sjönk ned mot soffkanten, och jng
hvi-lade i Mnrfei armar. * • - • - «
Min hvila blef dock icke långvarig. Ett sakta prasslande uti milt grannskap väckte
mig. Jag spratt till och gnuggade ögonen, för atl öfvertvga mig om jag var vaken.
I den ena kronan brann en liten gaslåga, hvars matta, nästan slocknande sken spred
en dyster skymning kring det stora rummet. Del såg spöklikt ut, och då ett stort
klavérutdrag, som låg elt stycke från mig på pianot, började alt resa sig och sträcka
sina permar upp mot höjden, likasom för att morna sig, märkte jag alt någon spökscen!
verkligen här var i annalkande. ••
»Del är Bertram, som vaknar», prasslade det sagta från en nothög tätt bredvid
mig. »Hvad månne han kan vilja? Tyst! låt oss höra, lyslI» .
Och det bief tyst —, tyst som i grafveu.
Tornväktaren tutade 12. , • .«
Då skakade klavérutdraget åter sina svarta permar, reste sig uti sin hela längd,
och stämde upp, med dof och graflik röst, invokationen ur »Robert»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
