- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1856 /
27

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ponera samma libred. Ty här var icke fråga om — såsom Gluck, Mozart,
Beethoven gjort — utgjuta hela själen uti den slutna organismen af ett dramatiskt
verk; musiken var blott en yttre prydnad, den man i något förändrad form lika väl
kunde lasta två gånger vid en och samma text, som vid en ny.

Men till sjungandet af så många arier i en opera behöfdes också många
hufvud-personer, och man finner hos insigtsfulla konstdomare från denna tid bittra klagomål
ölver den mängd af öfverflödiga bifigurer, hvilka genom sin sång fördröjde handlingons
gång. Detta har äfven sedermera fortplantat sig, fast i mindre grad, och synnerligast
uppställas de arma tenorislerua i ett dramatiskt helt endast och allenast för att sjunga
ett tenorparti.

Dessutom hade delta arieväsende den verkan, alt hjeltarne liksom gölos i stående
stilar. Till de stormande deklamatoriska arierna bchöfdc man en rasande tyrann, till
de prunkande koloruturparlierna en stolt, majestätisk qvinna, till de smäklande
andante-amorososatserna en älskarinna o. s. v. Dessa karakterer voro en gång för alla
fastslående, och efter dem tillskars sujetten. Man tillvägagick härvid ungefär som den
teaterdirektör, hvilken till ett dussin nyköpta riddarerustningar beställde en tragedi.

(Forts.)

Ett bref af Jenny Lind

om sångmetod.

{ur ”Signale.”)

Om det tillåtes mig att uttala min åsigl i afseende på miss M., så ville jag afråda
hennes resa till Italien, den några hennes vänner tillstyrkt. Min anspråkslösa tank«"
är, att den af italienarne sednast vedertagna sångmeloden icke är den mest nalurenligb.
och sunda. Beviset ligger deri, att endast få sångare i våra dagar lörstå att bibehålla
sin röst, sedan de en gäng varit i Italien och der lärt att tvinga mera ton ur sina
lungor, än naturen gifvit dem. Detta är ock skälet hvarföre jag aldrig gick till Italien.
Sedan jag hört andra italienska sångare, stadgade sig hos mig den fullkomliga
öfverty-geisen, alt min stämma aldrig skulle kunnat fasthålla sin elasticitet och sin karakter
såsom hög sopran, om jag på den användt det forcerade sångmaner, hvilket genom det
ständiga uppförandet af signor Verdis operor uti Italien blifvit nästan oundvikligt.
Vcr-dis musik är den farligaste för alla sångarlister, och skall fortfara alt vara det så
länge till dess sångarne lära inse sitt eget såväl som det skönas intresse, och vägra
att tjena en tonsättare, som ingalunda känner den utsökta skönheten hos det äkta
italienska sångsätlet. Miss M. skall såväl i Paris som i London finna lärare, som
full-komligen äro i stånd till alt bibringa henne allt behöfligt. Elt år i Paris och London
skall sälta henne i stånd till alt bedöma sina egna framsteg och qvalificera henne för
elt halft eller helt års vistande i Tyskland, den sanna musikens land, det enda land,
der den sanne konstnären kan vinna konstens äkta prägel. Del tyska språket är för
sångaren måhända mindre fördelaktigt, ty det är ganska hårdt i uttalet och
harmonierar ofta icke ined tonens karakter. Om man t. ex. i stället för det italienska »do/oreo

t m

sjunger tyska ordet »Schmerz», så blifva resultalerna betydligen olika och till afgjord
fordel för det förslnämda. Men önskan alt blifva en god konstnär med ett godt arti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1856/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free