Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slisk t samvete, ulan all känna Tyskland och dess musikaliska mästare, skulle vara en
lika stor förlust för konstnären sjelf som för allmänheten, på hvilken vi alltid böra
önska att frambringa ett rikligt intryck. Jag vet hvad Tyskland betyder för en konstnär,
och med all min aktning för den äkta italienska sångmeloden, tror jag verkligen, att
om jag rj valt den tyska musiken till grundval, skulle min kännedom om den italienska
sången aldrig hafva tillfredsställt mig, och mina musikaliska anlag förblifvit
outvecklade och ofruktbara, Hvarom jag således önskar öfvertyga miss M. om, ar att hon bör
försöka all förena italiensk sång med tysk musik, emedan båda deiarne äro lika
nödvändiga; alt hon bör försöka undvika falsk patos, emedan samma lag i sin hela
utsträckning gäller i konsten som i lifvel; att hon bör vara sann mot sig sjelf, alt hon
bör bemöda sig om all finna sanningens skönhet i den enklast^ visa såväl som i den
svåraste aria: då skall hon komma i besittning af den stora hemligheten, då skall hon
på sin sida ega den mäktigaste beskyddaren mot alund och ondska. * •
Redaktionen tror sig göra bladets läsare ett nöje genom återgifvandet af det
sakrika företalet till den i dessa dagar utkomna nya öfversättningen af »Don Juan». Det
lyder såluuda:
»Det stegrade intresse, hvarnied man på sednare tiden omfattar tonkonstens äldre
klassiker, är i Sverige icke mindre lifligt än annorstädes. På kontinenten har detta
till större delen genom Mendelssohns verksamhet, genom de stora musikfeslerna och
symfoni-konserterna blifvit tillvägabragdl; i Sverige har sinnet för den klassiska
musikdramatiken fortplantats från generation till generation, förnämligast genom de tre
berömdaste Mozarlska operornas ständiga bibehållande på repertoiren, och vårt intresse
för dem är således ej, såsom på flera andra ställen, nyfödt, ulan nästan medfödt. Det
sätt, hvarpå dessa verk hos oss representeras, är följaktligen en sak af vigt.
Tidens härjande kraft undgår intet verk gjordt af menniskohand. Mozarts
tondramer äro taflor, målade af andehand, och lyda ej under denna allmänna naturlag.
Men om dessa lonverk i evig ungdom gå genom seklerna, så är detta dock ej fallet
med de åtgöranden, som vid deras sceniska inkarnation äro nödvändiga. Skaldens,
dekoratörens, exekutörernas medverkan härvid är underkastad tidsaudans vexlingar.
Man har redan sett Trollflöjten i dekorativt hänseende nyskapad af Robergs
mästarhand på ett sätt, som lika lyckligt förenar historisk trohet, poetisk fantasi och
scenisk efTekt, och del allmänna bifall, som åtföljde detta försök, bevittnade äfveu dess
tidsenlighet. Samma åtgärd har nu vidtagits med Don Juan, och utan tvifvel skall
Robergs verk äfven här krönas med framgång. Men ännu en lika nödvändig reform
• •
återstod, neml. textens omarbetning. Afvcn Trollflöjtens gamla öfversättning vore
häraf i stort behof, ehuru den i allt fall dock har det företrädet framför Don Juans,
att trognare följa originalet. Emellertid har med Don Juans text denna reform blifvit
vidtagen, och då den anförtrotls åt mig, anser jag mig i delta ämne vara skyldig
några upplysningar.
Sedan Don Juan höst tiden år 1787 skrifvits för och för första gången uppförts af
det Bondiniska operasällskapet i Prag, önskade kejsar Joseph II dess förflyttande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
