Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Italienska operan i Wien*). Vid detta tillfälle tillade Mozart Donna Elviras scen ocfa
aria i första akten, Don Oitavios första aria (Dalla sua pace), Masettos aria, samt
recitativet och duetten mellan Zerlina och Leporello i tredje aklen. Efter kejsar
Josephs död förföll snart hans älsklingsskapelse, Wiens italienska opera, och Don Juan
skalle nu förflyttas till tyska scenen. Rochlitz, som verkställde textens tyska
bearbetning, förvandlade den reciterade dialogen till taldialog, och fastade såväl i denna som
i sångnumrens text ett väsendtligt afseende vid den sentimentala och moraliserande
ton, hvilken, af Werther och Siegwart anslagen i romanlitteraturen, genom Kotzebue
och Iffland införts på scenen och efterhand blifvit rådande för dagen. Men ingenstädes
var den mindre passande anbragt än i da Pontes qvicka, stundom slippriga drama,
helst Mozart ej låtit någon af dess pointer undgå sig. Bland karaktereroa blef
Leporello härpå mest lidande: den humoristiska blandning af frivolitet, godlynlhet och
feghet, som utgör da Pontes Leporello, har här förvandlats till en botpredikant, bvars
framskymtande faunism derigenom erhåller något jesuitiskt vidrigt. Dessutom finnes
knappt något vauskligare äu att anställa förändringar i Mozarts texter och måhända
isynnerhet uti Don Juan: ly, såsom förut är nämdt, intet af dialogens otaliga pikanta
drag bar Mozart låtit uudslippa sig, och alltid anbragt en motsvarande udd i musiken;
ofta har han till och med begagnat texten till qvicka allusioner, hvarpå poeten
troligen aldrig tänkt, men hvilka för sångaren och skådespelaren äro lika tacksamma, om
de uppfattas rätt. Delta fina detaljarbete, som i sin fullständighet utvecklar sig för
den uppmärksamme partilurläsarens blick, ålägger öfversättaren den strängaste trohet
både i anda och bokslaf. Rochlitz1 i sig sjelf talenlfulla bearbetning följer en annan
väg, och står derföre ofta i strid ej blott med libretlislen, utan ock med tonsättaren.
Den äldre svenska Öfversältningen har ej följt da Ponte, utan Rochlitz, och delar
sålunda det missförhållande, hvari denne står till Mozart — för alt ej tala om dess
estetiska beskaffenhet, hvilken vi Iemna åsido.
Närvarande bearbetning har med möjligaste trohet följt det italienska originalet,
och hos det hela, såväl som hos enskillheterna sökt återställa den egna originella färg, *)
*) Då utrymmet ej tillåter eu utförligare redogörelse för sedoare tiders forskningar och tvister
rörande källirna till sjelfva dramat, så upptaga vi blott i korthet derom följande. Första
anledningen till fabeln var eu politisk roman, författad af en portugisisk jesuit, samt benamd:
Pila et mort sceleratissimi principis Domini Joannis. Afsigten med denna skrift var att för
allmänheten afslöja den dåvarande konungen Alfons VI:s onda lefnud och mot honom föranleda
ett uppror. Den deruti framställda Don Juan är konung Alfons sjelf, mot hvilken hans egen
gemål (som uppträder såsom Donna Elvira) ingick ett förbund med hans broder Don Pedro och
störtade honom från tronen. Han fördes till en af Azorerna (Terceira, der ban skulle hungra
till döds, ehuru han sednare, då den nya regenten ansåg sin tron betryggad, återfördes och till
sin död hölls fången i Cintrakastellct nära Lissabon. Jesuiterna inbillade folket att satan
bortfört honom genom luften. Dessa, hvilka verksammast hade medverkat till hans fall, hämtade
ur romanen ämne till en komedi, den de läto uppföra af sina lärjungar; vandrande
teatertrupper förde den sedan såsom exteinporerad pjes till Spanien och Italien, der den uppfördes såsom
ballet, pantomim, skådespel, fars, opera och marionett-komedi. Goldoni bearbetade den
framdeles såsom skizzeradt skådespel för Venedig. Moliere hade redan utarbetat det med
begagnande af det spanska äfventyret El combidado do piedra, af Molina, och ur dessa båda källor
hämtade Abbate da Poote (Mctaslasios efterträdare såsom teaterpoet vid italienska operan i
Wien) ämnet till sin bekanta librett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
