Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som handl? HvarfÖre skulle hon dröja qvar ensam vid randen af denna mystiska källa,
lika oförklarlig till sin tillvarelses grund och inre makt, som sjelfva den kärlek, denna
outtömliga andekälla, hvilken just nu började välla sina vågor i gudinnans eget hjerla?
Ja, bvarföre måste ödet ha sin gång?
Men jag återvänder till min sägeu. Den har hittills endast i skygga drag
upprullat några taflor öfver fordna gudars gömda oskuldsverld, tills den låtit aningen om
något ännu mera obeskrifbart framskymta. Nu följer fortsättningen, deu dystra, sorgsna;
slutet, såsom jag redan sagt, af all gudadikt på jorden.
När då i den lysta månskensnatten den sköna nymfen fåfängt sträckte sina armar
ut efter den flyende älsklingen, som försvann ur hennes åsyn, sjönko de långsamt
tillbaka i hennes sköte, likt två böjda blomsterstänglar; hennes hufvud böjdes sakta ned
mot hennes bröst, som fylldes af cn onämnbar känsla. En okänd, fuktig dimma, lik en
skär, skimrande slöja, började att utbreda sig för hennes ögon, så alt hon ej mer kunde
urskilja de yltre föremålen, utan hennes blick endast såg den dagande, oändliga
verl-den i hennes egel inre. Åter, efter cn stund, började slöjan småningom att sjunka
nedåt, och allt det ytlre framträdde i förklarad glans. Ila! den okunniga, den
oför-sigliga! Det var cn tår, som stigit upp i hennes öga. Det var daggen, som från
kärlekens himmel gjutes ned öfver det törstande hjertat. Men aldrig hade hon förr
gråtit! Aldrig hade hon förr ännu känt någon annan himmel än den, som hvälfde sig
öfver hennes hufvud, eller någon annan dagg än den som natten strödde ut på
gräsmattan utanför hennes boning.
Efter del alt tåren nu, lik cn ren diamaotperla, sakta rullat ned utför hennes
fina kind, dallrade den ännu en kort slund vid yttersta kanten deraf, hvarefler den föll
• •
ned på spetsen af ett litet blad, som slod böjdt öfver källans rand. Annu en sekund
glänste den der i månskenet och liilrade så ned i källans spegel. Då klang denna plötsligt
till med ett skärande ljud, liksom när ett glas bräckes, dess vatten kokade häftigt upp och
fördunslade i rymden som en ånga, och inom ett ögonblick lågo alla liljorna förbrända
på dess torra botten. I nästa ögonblick hördes ett doft, hånande jubel från det
af-lägsna, mörka fjcllels inre, en stöt skakade jorden, hafvet började alt fräsa och oroligt
slå mot stranden, och i rymden utbredde sig en hvit, qvalmig dimma, genom hvilken
stjernorna endast malt skimrade.
Då skyndade från de lummiga lundarne gudaynglingarne hastigt fram med sin anförare
i spetsen, och från den andra sidan ilade mot dem de väckta nymferna med, förskräckta
åtbörder och flygande lockar. När de alla hunnit fram till källan, sågo de att denna
var torr, och alt af alla liljorna på dess botten endast funnos qvar några förbrända,
förkolnade sljelkar. *
Ett hemskt, halfqväfdt sorl af öfverraskning och förskräckelse brast vid denna syn ut
i de församlades leder, och vid detta sorl vaknade hon åler upp den arma nymfen, som satt
vid den förtorkade källans rand. Hittills hade hon intet ännu fattat af allt. Slum, med
stirrande blickar och bleka kinder hade hon åsett det som inträffat; men nu började
hon komina till sig igen och inse allt hvad som händt.
Hon reste sig långsamt upp och böjde sina armar öfver sitt bröst. Tvenne stora,
skimrande tårar slego ånyo upp i hennes ögon, rullade långsamt utför hennes kinder
och droppade ned i källans botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
