Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •
ådagalägga detta. Endast hos pianot vill man ogerna erkänna någon sjclfcliindiga* e
ande. Såsom ackompagnemeuts- å ena, och såsom koloralurinstrumcnt å andra sidan
låter man det gälla, men möjligheten af ett lefvandc själsullryck anser man i
allmänhet ej ligga inom dess gränser.
Delta är falskt: äfven pianot eger ett utlrvck för själslifvet, men det ligger
djupare doldi under massan af en mångfaldigt komplicerad mekanik. All framlocka det
ur hvarje annat instrument erfordrar en skicklig konstnär; att genomtränga pianots
materiella massa, alt ur det innersta af delta trämonstrum frambesvärja dess genius, tvinga
den att utveckla sina dolda skatter, del förutsätter en förmåga af högre ordning, det
erfordrar en Alexander Dreyschocks hand och ande.
Vi hafva med ofvanslående sökt bestämma den estetiska halten och betydelsen af
Dreyschocks talent. Hans spel genomlöper uttryckets hela skala med lika sanning,
kraft och liflighel: en förmåga, som äfven hos skickliga pianister är högst siillsvnt.
Hans sång IräfTar nyanserna af del rörande, del patetiska lika riktigt som af del fina,
det graziösa, under det den hänförande elden af hans bravur härtill bildar den
effekt-fullaste motsats. Att en oerhörd grad af teknikens beherrskning härmed är förenad,
är bekant; denna förmåga ger hans spel en glans och en klarhet, som aldrig låter
äfven del finaste öra träffas af någon tvetydig lon. Del mest intressanta och sällsynta
i Dreyschocks spel är, alt äfven hans bravurpassager i de klassiska föredragen
innebära mening och uttryck : ett förhållande, som endast en verklig assimilering af
intelligens och valde öfver instrumentet gör möjligt.
Uti Mendelssohiis G-moll-konscrt (gifven på Dreyschocks första konsert) förenade
han alla sidorna af sin talent till den mest Icfvande och helgjutna framställning af det
forLräffliga verket. Delta nummer var ock konsertens mest intressanta.
O • •
l sina salongspjeser: »Lied ohne Worle», »Saltarella» »Rhapsodie (zum
YVinter-mährchen)» samt en JYotlurno af Chopin, utvecklade D. i sällsynt fulländning serskilda
partier af sin artistiska förmåga. Såsom kompositioner ställa vi Saltarellan främst,
som ar uppfunnen med fantasi och eger liflig rytm. D‘e öfriga syntes oss jcmförelsevis
ega mindre niusikaliskl värde.
Eu tredje genre, hvari vår konstnär uppträdde, tillhörde mirakiernas område: del
var hans bekanta variationer för venstra handen ensam, öfver folksången. Ehuru
egentligen utan estetiskt värde, var delta nummer märkvärdigt såsom ett prof på cn
oerhörd makt öfver instrumentet, och en nästan fabelaklig förmåga i del efter
utseendet Jälta besegrandet af alla svårigheter. I detta hänseende nämna vi bland
annat oklavpassagerna, hvilka, utförda med eu hand i denna rapiditet, ådagalägga cn
elasticitet och kraft hos handleden, den man utan delta bevis svårligen skulle ansett
vara möjlig.
Sången vid denna konsert representerades af en ung musikälskarinna, in:ll J., som
vid detta tillfälle uppträdde för förstå gången. M.ll J:s sång (Alices aria ur Robert
samt en bekant romans af Riicken) lät oss höra cn sopran af betydlig volym och
styrka, samt ådagalade, oaktadl cn märkbar rädsla, ett sätt att behandla den, som hedrar
• •
både heunes egna och hennes lärares (hr Gunthers) bemödanden.’ Annu återstå för henne
, i • ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
