Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkommer ett sextusenårigt vetande. Skalden framställer detta medelst intuition, medelst
t • »
förmågan att i det närvarande återkalla det förflutna. Hvem eger denna förmåga i
högre grad än Goethe? Jemför "Jerv och Bätely”, som tillhör vår tid och Gælhes
fysiska lifslid, med ”Tasso"! Har Gælhes ande icke älven genomlefvat denna aflägsna
tid? icke lefvat uti Italiens land och folk? Derföre är Goethe 6,000 år gammal, ty
så långt tillbaka gå hans ininneu och studier i allt väsendlligt som tilldragit sig på
vår jord.”
”1 sanning, ni har rätt, herr professor", utropade jag, "och ni gör mig lycklig
genom den upptäckten att jag i stället för 23, åtminstone är redan några hundrade
år gammal.”
• •
"Gå bara på”, sade Zelter skrattande, "ni har ännu en lång tid för alt bli
gammal baklänges.”
Detta var ett olyckligt yttrande! På den tiden befann jag mig ännu i
hypokondriens bästa blomma, och just midt i glädjen väcktes tanken på mitt snara slut I mitt
bufvud sjönk med en miserabel min ned på bröstet.
Zelter gjorde stora ögon och frågade mig ölverraskad om jag mådde illa. Jag
började ett lamentabelt adagio om milt nära föreslående slut.
Zelter utbrast i ett hjertligt skralt och sade: "Hvad fan menar ni med del, herre?
sjunger ni i den tonen, så är ni inte värd att lefva i Weimar. Upp med hufvudet!
glaset till mun! ni här kanske redan hört alt jag emellanåt kan vara rätt grof!”
Detta frambullrade han med en så hjertlig humor, att min plågoande dess lättare
förjagades, som vinet redan fortagit hans kraft. Jag samlade mig, tömde mitt glas,
bad honom förlåta ett omanligt yttrande, som i denna stund och i hans närvaro var
en dubbel synd, och bad honom säga mig huru hau plägade gå tillväga vid
komposi-uen af sina sånger.
"Säg mig först hvad som föranleder er till denna fråga?" sade Zelter.
"Vid själsarbetel”, svarade jag, "måste melodien vara lika vigtig som vid del
mekaniska arbetet; om man börjar och fortsätter sin uppgift på det eua eller del andra
sättet, kan icke vara likgiltigt. Då nu t. ex. edra egna sånger alltid noga träffa
skaldens mening, så förmodar jag, alt jemle den inre verksamheten, som ej han
beskrif-vas, äfven er metod måste härtill belydligen bidraga.”
"Om min metod vet jag just inte något synnerligt att säga", svarade Zelter. "Jag
söker framför allt att uppfatta poemets mening. Jag läser det tills jag kan det
utantill och recilerar det för mig då och då. Då händer det ibland att melodien genast
framblixtrar blank och färdig, utan alt jag behöfver ändra en not.”
"Delta skulle bekräfta mångas påslående”, inföll jag, "att den första konceptionen
är den bästa.”
"Dumt prat!" svarade Zelter, "så kunna bara åsnor tala. Naturen sjelf
frambringar sina verk efter hand, oeh hennes metod följde och lölja alla verkliga konstnärer.
Äfven jag erhåller melodien vanligtvis långsaml och styckevis. Då jag låter poemet
långsamt gå förbi min tanke, så är del ännu stumt vid enskilda verser; vid andra
åter Iramskjuta tonblommorna; vid hvarje upprepande ökar det sig småningom, till dess
ändtligen hela poemet har klädt sig i melodi.”
"Och då är er sång färdig?" frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
