Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jagare, 12 ridknektar, 6 vagnförare for triumftåget, 6 andra för processionen, 2 tui4*»
kar, den ene ledande två elefanter, den andre två lejon; dessa alla uppfyllde scenen,
under del Bcrenices triumfvagn drogs af fyra hästar; 6 derpå följande vagnar med
fångar och byte drogos ar 12 hastar, och 6 ytterligare vagnar fulländade triumftåget.
Och musiken till dessa operor? den börjades med en liten symfoni, framdeles
kallad toccata, hvaraf ännu sednare ouvertyren uppkom; sedan finner man stycken af
någon likhet med våra arier, försedde med ritorneller eller mellanspel, och recitativer,
som inledde arierna, inen hade ell mycket tungt och enformigt ackompagncment —
samt slutligen körer. Ackompngnemculet var så enkelt att basen not lör not följde
sångstämmans rytm; öfverhufvud var rytmen den svagaste sidan. Montevcrde förenar
1008 i sin Ariaduc med dc dittills gjorda uppfinningarne i harmonien icke blott nya
ackord-kombinationer, isynnerhet oförberedda dissonanser, utan älven nya musikaliska
ackompag-nementsformer, hvilka voro väsendlligen olika den förut så länge allena brukliga
kontrapunktiska behandlingen. Då Silvio Slump igli o i början af 18:de seklet, Apostolo Zeno i
dess lörsta hälft, och Pietro Melaslasio, hans samtida, hade segrat såsom reformatorer
af operapoesien, då inträdde äfven i sjelfva musiken en ny reform: Allestandro
Scnrlatli förädlade sången, införde i recitativet en mera natureulig deklamation, ja,
lian uppfann ock del obligata recitativet. Leonardo Leo, neapolitanska skolans
stiftare, var det som förbättrade musikens rhetoriska del; genom honom erhöll arian sin
förbättrade form: den börjades numera, efter ritornellen, med hufvudmelodien, på
hvilken följde åtminstone ett, stundom ock två passande bimotiver; efter deras utförande
i besläglade tonarter följde deras återtagande i grundtonarten, derpå cadenzan,
hvnr-efter en passande ritornell slöt första delen; andra delen bestod af en kort sats i en
slägttonart och slöt med en cadcnza, hvarpå följde förstadelens återtagande, eller da capot.
Denna.ariaform har i det väsendlliga bibehållit sig inpå nyare tiden. Ett betydande
framsteg gjorde Lully i 17:de seklet i Frankrike genom mcllanstämnrornas obligala
behandling och genom harmoniens utvidgande. Genom silL mästerskap i recitativet
och grundläggandet af den rytmiskt deklamatoriska stilen vann han isynnerhet den
franska smaken på siu sida. Först gcnoin Galuppi och Piccini i den sednare hälften
af 18:de seklet anbringades terzetten, qviuteltcn och ensemblen i komiska operan och
ur denna framdeles i scrian; men snart uppställdes i den sistnämnda den ornerade
sången såsom lullkomlighelens ideal och ledde genom serskildt inrättade sångskolor till
de orimligaste förvillelser. Den högsta virtuositet, röstens behandling såsom
instrument, hade åsidosättandet af all sanning till omedelbar följd.
Sådan var sakernas ställning då Gluck, den dramatiska musikens heros, bröt en ny
bana, sedan han förut skrifvit 45 operor i den då herrskande italienska stilen som vi
i det ofvaustående sökt skildra. Till hvilken höjd Gluck och efter honom Don Juans
tonskald bringade den dramatiska musiken, är af alla käudt.
En förklaring af Gluck.
• t ___
Uti dedikationen af operan Alcesle till Slorhertigen Pietro Leopold af Toscana
nedlade Gluck en redogörelse för de grundsatser han uppställt såsom ledstjernor för
sin koustnärsverksamhet; denna redogörelse, som han gaf för 90 år tillbaka, är dub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
