Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
Wi
* f
n0m jag ställer så till alt ni får se beuuc, vill ni svärja mig att icke nalkas henne,
att blott i slum tillbedjan betrakta henne?”
Jag svär det, och skall i morgon lemna London.”
’Godt, i afton skall ni få er vilja fram.”
Samma afton bevistade Lablache med hertigen en praktfull konsert, och då de
inträdde i den af menniskor öfverfyllda salen, fingo de se ett ungt blondt fruntimmer, som
nyss ankommit. Heones loilett var högst enkel och benues hårklädsel bestod endast af
en blåklintsguirland.
"O, hvilken himmelsk uppenbarelse!” utropade hertigen. ”Det kan inte vara någon
annan än hou!” .
”Riktigt, det är just hon”, svarade Lablache.
Icke ett enda ögonblick under hela qvällen vände hertigen sina ögon från den unga
damen; i outplånliga drag intryckte han i sitt hjerla hennes ljufva bild.
Följande dagen reste han till Venedig.
O • I .1 i L T
Ar 1841 befann sig Lablache i Paris. Han gick just öfver boulevarden, då han
mötte hertigen. De omfamnade hvarandra innerligt.
”Säg mig, hvar vistas hon nu?” ropade hertigen.
”Ni har då ständigt denna flicka i edra tankar?”
• * ° • • ’ •
”Jag kan aldrig glömma henne; den ljufva drömbilden] slår beständigt för min
själ.” 1 ’
"Ni är ohjelpligare än jag trodde."
”Är den ljufva varelsen ännu er elev." “
”Ja. Hon har så väl i instrumental- som vokalmusik blifvil en utmärkt konstnä-
• • i * i.’* J • • ...»
rinna; hennes mezzosopran är förtrollande och hennes klaverdpel mästerligt. Men sedan
vi sist skildes hafva hennes familjéörnsländigheter betydligt 1 förändrat sig — hon
• i- - . «*J* • s i • I* r t1’
"Gift!!" ... I. . • c. „;2
Hertig Giovanni gick i förlviflan från maeslron och bégaf sig till Tuillerierna
En stor menniskomassa var der i rörelse, fröjderop skalladc öfverallt. Midt iblaud sin
familj sågs konung Louis Philippe, och vid hans arm stödde sig ett fint smärt
fruntimmer, hvilket befann sig i Paris som gäst.
• m
Hertigen bleknade — det var hans ideal. . .. > t
"Store Gud!" utropade han. "Maestrons elev, tonsättarinnan Mili Schillers båda
poemer!" •* • • •
a * • , . ■ § . ,
"Hvad kommer åt er, min herre?" tilltalade honom barskt en gardeskapten. "Ni
trampar mig oförsynt på fotterna." ■ 1
"Jag ber om förlåtelse!" urskuldade sig hertigen med darrande röst, "jag är i
högsta grad tankspridd. Men skulle ni vilja hafva den godheten oeh säga mig namnet på
det fruntimmer, som konungen leder under armen?" < * •
t f t
"Hon j rosenfärgade klädniugen och hvita krepphallen?" frågade den na blidkade
kapitenen. • •* ’ «
"Just hon." • • . »
"Min herre •— lag af er hatten, hon nalkas liitåt, —- detta fruntimmer är Vitoria,
drottning af Eogland." r;,J > • : • ♦ Mri •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
