Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denzerna i slutet hade varit borla; de passa ej hit. Herr Pacius bcliöfver iekc låta
sin sångmö, under så många siral liga krumbugter, anhålla att blifva innesluten i en
gunstig publiks välvilja; den kan han tillvinna sig dessa grannlåter förutan. Scenen
i Gastelholms slollsruiner — Melodram och Sextett — är af stort konstvärde och
förråder hos sin uppfinnare djup tankeblick och stor förmåga i utförandet. Leonoras
derpå följande aria anslog oss deremot mindre. Den är i vårt tycke for lång, ehuru icke
kan nekas att den äger många vackra — likväl till en del bekanta ställen. Jonalhans
storm-aria med chör: ”Den kallar jag en usel man, som ej sitt segel sköta kan",
är en sång och enscmbleuummer af verkligt inre värde. Vid orden: "Hcll dig du fria
Botlenhaf, Du Öslersjö mitt hen^ min graf, Hcll dig du vida Finska vik, på segel och
på segrar rik” — visst klappar hjerlat något lifiigare hos lite hvar, som har sinne
och känsla för del sköna, för sitt land och for dess minnen! Finalen i denna akt,
derunder Jonathan fängslas och fiskrarue söka rädda honom, borde väl icke
accom-pagneras med trummor; livar skola en flock fiskare pä en afliigsen ö kunna i hast få
ihop dylika instrumenter alt beledsaga och upplifva deras krigiska känslor?
Trum-hvirflarna synas således endast tillkomna lör knalleffektens skull, hvilket här icke behöfts.
Tredje aktens M ar ka a ds-ch ör: "Hej så lustigt bara", har synnerligt god rytbm och
är i hög grad liflig. De Iväntic Marktschrejarnes uppträdande deremot ar en tysk plumphet,
den der svnes förvånad öfver att bafva blifvit infattad i ett verk af så ädel anda och
t t
lyftning som delta. Ett sådant upptåg tillhör vaudevillen, men harmonierar icke med
den ton som bör vara rådande i cn Romantisk opera. Något eget är kantelesångerskans
visa, som går i £:dcls takt, under det Björnföraren låter siu björn dansa till musik i
|:dels takt. Sådana laklsaoimaiiställningar äro visserligen icke nya, — men det
för-tjensllulla hos dem ligger i deras lyckade utförande Bondflickans couplelter s "En
kung, ja ser du Greta!" äro till följe af deras längd af ingen särdeles effekt.
Dansleken-. "Och viljen j veta, och viljen j första", innehåller äkta nordisk folkmusik.
Hemlandstoner och Svenskt livar röjas i den leken, och ehuru -—
"Vårt land är fattigt, skall sä bli" —
docklikväl — dess sköna tonfall älska vi.
Trion: "Dyrkade sköna flicka", är utmärkt vacker och med smak utarbetad.
• 9
Finalen, med konungens melodram, utgör eu af operans vackraste, herrligastc ställen.
Operan slutar med den i ouverturen omnämnda hymnen.
Sammanfalla vi värt omdöme öfver musiken i sin helhet, så finna vi melodierna
vara mjuka, flytaudc, ehuru måhända stundom mera instrumental- än vocalartade.
Harmonierna nog mycket utarbetade, men med en renhet i stil och fulländning i det
techniska som icke är vanlig. Inflytelsen af Spohr låter icke förneka sig.
Herr Pacius har med delta sitt verk riktat den Svenska lyriska scenen, och vi
glädja oss åt, alt till de få Romantiska Originaloperor vi här i vårt Norden äga, kunna
räkna denna, hvilken, efter vårt förmenande, bland alla sina medtäflare kommer nB//no1>
närmast, och ulan tvifvel länge skall bibehålla sig på repertoiren.
Hvad utförandet af det musikaliska beträffar, så gifva vi M:ll Michal, som
utförde fiskarflickans parti, för sin präktiga och verkligt musikaliska sång. främsta
rummet. De Lväune Hofdamerua, Fru Strandberg och M:ll Andrée, genomgingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
