Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga är om all genomfora en musik efter dc af mig uppställda grundsatser, så är
tonsättarens närvaro lika nödvändig, som solen är det för naturens produkter. Han
är dess själ och Iif; utan honom rakar alil i oordning och förvirring. Men han måste
vara beredd på att bemöta alla hinder, på samma sätt, soni man bemöter menniskor,
hvilka, oakladt de ha ögon och öron, likväl, obekymrade om dessas beskaffenhet, tro
sig qvalificerade att dömma om sköna konster blott derför att de blifvit begäfvade med
ögon och öron’*, o. s. v.
Att Gluck, då han skref detta, icke varit vid bäsla lynne, märkes lätt och man
• ^
påminner sig, vid läsningen deraf, ovilkorligen Krans’s uttryck om honom: ”En
hjer-tans man, men eldig som f*n, och deri är jag bara narri mot honom. När lian
kommer in i saken — itu! då brusar det och livarje nerv är spänd och ger ålersvar” *).
Den bitterhet som uttalar sig i förestående skrift hade också ulan tvifvel upprunnit
derifrån att Gluck genom operan ”ParideV föga framgång numera klart insåg att det
bifall Alcesle hastigt nog rönt och hvarom han i den förut omnämda
dedikations-skriften till Storherlingen af Toscana med tillfredsställelse talar, icke, såsom han då
trodde, härledde sig från publikens öfverlvgelse. om riktigheten af hans nya theori, utan
sannolikt, till väseudlligaste delen, ifrån andra, af honom mindre beroende
biomständigheter.
För öfrigt må ur dedikationen af operan ”Paride” följande anföras såsom bevis
på huru djupt Gluck uppfattade sina ämnen, och huru han framför allt ville att sanning
skulle i hans arbeten råda. Efter att ha redogjort for karakteren på det bela af
operan "Alcesle”, säger han: r\ ”Paride” rörer sig händelsen endast kring en älskande
yngling, som har att kämpa mot en visserligen ädel, men stolt qvinnas nyckfullhet
och sträfliet, men ändlligcn vinner seger genom den mest uppfinningsrika passion.
Derför har jag bemödat mig att åstadkomma cn färgskiftning, den jag uppsökte i do
Spartanska och Phrygiska folkstammarnas olika karakterer, ställande sålunda den enas
oböjliga och slräfva lynne i motsats till den andras ömma och veka. Så ansåg jag
atl sången, som i min opera otvunget intager declamalionens plats, borde hos Helena
imitera hennes nations anborna stränghet och jag kunde ej föreställa mig, när jag
sökte i musiken faslhåila denna karakter, alt man skulle räkna det. som ett fel, om
jag någon gång nedlät mig ända till det triviala. Vill man följa sanningens spår, får
man icke glömma att (ill och med de största både melodiska och harmoniska skönbeter
kunna, allt efter det för handen varande ämnets beskalTciiiiel, blifva till fel, om man
anbringar dem på orikligt ställe”**), o. s. v.
Samma år (1769) skref den outtröttlige mannen, nu redan 55 år gammal,
åtskilliga nya verk till en förmälnings-fesi inom Österrikiska Kcjsarhuset. Dessa verk
voro: en Prolog under titel: ”Le feste d’Apollo” och tre andra stycken: ”fallo di Bauci e
Filemone”, "fallo d’Aristeo” och ”l’atlo d’Orfeo”. Härefter afhördes under flera år ej något
•) »Biografi öfver Krous». Stockholm 1833.
**) Visserligen, i fall saken betraktas ensamt ur tbeoretisk-philosophisk synpunkt; men i tillämpningen
torde detta dock icke alltför strängt böra iakttagas. Också säger tirétvy på ett ställe: aJe ne
voudrais pas que les Italiens adoptassent ia tragedie de Gluck dans touts sa rigueur, parce
que, sans naire å 1’intérét, l’on peut, ce me seinble, étre inoins pressé, raoias declamc, woins
drainatique». (Etsats sur la tnusique.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
