Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yri vilja liar tillägga en anekdot, meddelad af fru Campan. wGlnck hade"— säger
hon — "ifrån första ögonblicket af sin ankomst till Frankrike tillträde till drottningens
toilett och under hela den tiden han var der qvar uraktlät hon aldrig att tilltala
honom. En dag frågade hon honom om han snart hade sin stora opera "Armide”
färdig och om han var nöjd med den. Gluck svarade henne med den kallaste min
och med sin tyska accent: "Ers Majestät, den är snart slutad och blir i sanning
förträfflig". (Madame, il est bientdt fini el vrairnenl ce sera superbe.) — Man
härmades mycket öfver det sjellförlroende, hvarmed denne konstnär sålunda uttryckte sig
II | #1
om ett af sina egna arbcleu; men drottningen försvarade honom med värma." (An-
• I i mm
teckningar rörande Drotln. Marie Anloinettes euskilda Icfnad af fru Campan. Ofvers.
Mariefred 1825.) ’• ’’ » i
Operan "Armide" uppfördes redan år 1787 på Stockholms kongl. scen. Till
Berlin kom den deremot ej förr än år 1805, men fann såsom ersättning — enligt en
tysk författares vitsord — "det slörsta bilall något dylikt verk dittills rönt.”
Vi ha ofvanföre nämnt alt operadireklionen lemnade Quinaults "Roland" till
com-position både åt Gluck och Picciui. Sislbemälde store componist hade nngelär samtidigt
med Gluck, eller något sednare, anländt till Paris, dit inbjuden pä föranstaltande af
den namnkunniga grefvinnan Dubarrtj, som dermedelst, efter exemplet af Datiphiue,
som protegerade Gluck, ville, å sin sida, prolegera en annan stor iotimästäre*). • Vid
sin ankomst hörde Picciui hela verlden jubla öfver Gluck och dennes reform* af den
heroiska operan; han markte också genast all ett mäktigt parti på förhand bildat sig
emot honom, och man kan då föresliilla sig med huru svaga förhoppningar om
framgång han arbetade på den honom erbjudna texten. Han var fullkomligt beredd på sin
operas fall; men se! tvärtemot all förmodan, vann den en lysande seger och upplefde
•I I , * # .
talrika representationer, en utgång som naturligtvis i högsta grad måste uppreta
Gluckislerne* **). "Musikens hela historia" — säger B rend cl — "känner ej någon mera
storartad strid, än den som då mellan Gluck och Picciui utkämpades. De mest snill-
1 1 / * i • • :
rika skriftställare voro i verksamhet för och emot desse begge män***); hela publiken,
• • { | _ # #
likasom hofvet, delad i partier. Drottningen tog parti för Gluck, konungen för Piceini.
m f
Vid speklaklerna — så berättas det — var hela salongen delad. Under drottningens
loge samlade sig Glucki>lerne, under konungens Piccinisterne. Det var ej en strid
• . * » i ’, • • , * * i *
om personer; frågan gällde ej personlig fåfänga, personliga anspråk. Ehuru publiken
ej tycktes ha något annat intresse än att strida om Gluck oeh Piccini, så gällde dock
striden principer, del var en kamp om hvilkendera skulle bli verldsbeherrskandé:• aiir
lingen den Italienska eller den Tysk-Fransyska principen. Emot den dittills ensamt
gälla nde Italienska principen uppträdde nu en ny, af högre andlig art, hvilken hade
till följd operans upplyftande till sann konstbelvgelse. Hvad vi i en sednare tid finna
förenadi och som i denna förening utgör höjdpunkten af den samtliga ulveckiiugeu
inom operans område, uppträdde har ålskildt, ja, fjendtligt mot hvartannat."
’) »Anecdotes sur M:mc la coiåtcsse Dubarry». London 1776’
**) Denna opera gaTs första gången i Stockholm år 1781, således just medon Gluck äfven bär
firade sina triumfer: åter ett bevis på Gustaf IIT:s fina takt.
***) Sjelfve voro de dock icke personliga ovänner. Hvar ocb en förfukladc endast ärligt sina grund-
1
satser. * J » r \
jf/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
