Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beetkoven till Zeller.
Wien den 25 Mars 1823.
Eders Välborenbet!
Jag begagnar mig af tillfället for att önska er allt godt från mig —
öfverbringer-skatt bad mig alt till det bästa recommcndera henne hos er, hennes namn är Comega,
hon har en skön mezzo-sopran och är öfverhufvud en sångerska, som besitter
stor virtuositet (kunsivolle Sängerin) ocb som derjemte med bifall upplrädt i flera
operor.
Jag har noga genomtänkt ert förslag för er sångakademi, skulle densamma en
gång utkomma på trycket, så skickar jag er ett exemplar utan att ta någonting derfor,
säkert är, alt den nära på kan uppföras blott a la capelia, men det hela måste dock
för delta ändamål genomgå en bearbetuing och törhända ger ni er till tåls så länge, —
för öfrigt förekommer dessutom i detta verk elt stycke helt och hållet a la capelia
ocb må just denna stil företrädesvis kallas den enda sanna kvrkslilen. — Tack för
cr beredvillighet af en konstnär, som ni är det till heders, vill jag icke tagä
någon-ting — jag ärar fer och önskat* fä tillfälle att verkligt bevisa er detta.
, Med hög uppskattning
• •
er van
och tjenare
Beetkoven.
Déssa bréf, hvars originaler befinnas i min ägo, hafva stylisliskt och
orthogra-phiskt trogét blifvit här af mig meddelade, emedan de utgöra elt dyrbart bidrag till båda
konstnärernas karakteristik. Den som känt deras yttre förhållanden, vet, att det
• _ i
från Zelter’s sida var en stor uppoffring att, af egna medel, för ett musikaliskt verk
afsätta en summa af 50 ducater, och att deltagandet för den betryckta
konslmedbro-drén hadé största andelen i hans beredvillighet alt ingå på affären ; men alt också
BééthoVéii gjorde, i det han afslog den penningesumma han så väl behöfde, en ännu
störte Uppoffring. Båda dessa männer stodo i deras yltre lefnadsförhållanden aldrig i
riågoh närmaré beröring; de hade blott Ivänne gånger — då Beelhoven var i Berlin,
6ch 1&1Ö då Zeller var i Wien — sett hvarandra, och dock likväl, — hvilken ton af
Ömsesidig högaktning och inre öfverensstämmelse röjer sig icke i deras bref! Elt
djuparfe och allmännare erkännande af det snille som lefver i Beethoven’s verk, har
lyflat denne på det oförgängliga konstnärsryktels piedestal, den han var berättigad att
ihlaga, och som så länge toner finnas, tillförsäkrar honom om odödligheten. Zeller
har hoä deh större publiken hemfallit åt en oförtjent glömska, tiiläfventyrs emedan
häns mest betydande verk aldrig blifvit mera allmänt spridda, utan blott utförts af det
konslnärs-institut, hvilket han egnat hela sin verksamhet och omsorg. Denna
orättvisa som dé cfterlefvande låtit vederfaras en man af Zeller’s obestridda förljensler, en
man, som Beelhoveu kallade ”en konstnär till heders” och hvilken han var sinnad att
anförtro bearbetandet af sitt upphöjda arbete för ofvau antydda ändamål, kan endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
