Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
Dittersdorf beställde kaffe och fina konfilyrer, hvil ka sistnämnde voro af Salieri
så mycket omtyckta, att han sällan gick ut utan alt ha dylikt i fickan. Sedan värden
tillsagt om det beställda, frågade Salieri efter harpisten Ranuzio.
”Han lär snart vara här, hans nåd”, svarade värden. ”Han ämnar i dag återge
oss ett nytt stycke af herr von Mozart.”
”Denne Ranuzio sjunger bara kompositioner af Signor Mozart, tycks det!”
anmärkte Salieri.
”Ånej”, var svaret, ”han kan tillräckligt visor af andra musikanter med, och
sjunger dem ock, men har i Blå Flaskan höra vi helst något af vår Mozart.”
Salieri rodnade och bet sig på läpparne. Dittersdorf skrattade och sade: ”Vox
po-puli, vox Dei!n s>
I •
• "Ni har rätt, Signor Carlo!” yttrade Salieri upprörd — ”det är som ni säger,
och per Dio! denne Mozart är att afundas!"
• •
"Afven af den firade Maestro Antonio Salieri?” frågade Dittersdorf betydelsefullt.
*Ah — mest af denne!” utbrast Salieri häftigt — men i det han besinnade sig,
fortfor han med dämpad stämma: ”missförstå mig ej, Signor! tro icke att någon låg,
f
småaktig afund ’ mot Signor Amadeo fått makt med mig — ehuru jag vet att många
tro det och äfven han, ly örontasslare felas tyvärr icke. Men. besinna sjelf, Mozarls
snille talar lika fatlligt till den obildade, som till konstkännaren, uppfyller båda med,
lika beundran, och underkännes blott i lie lysande, longifvande kretsarne, der jag
firas! måste icke det bifall, den hyllning, som egnas mina arbeten i dessa kretsar,
%
måste den icke nedslå mig, måste den icke förekomma mig som ett hånande af min
förmåga?”
”Meu, min bästa Cavaliere”, svarade Dittersdorf, ”huru kan ni plåga er sjelf med
så toma griller! gäller då edra konstbröders omdöme ingenting för er, och är detta
icke så ärofullt ni någonsin kan önska del?”
Salieri skakade på hufvudet och yttrade efter en paus: "att jag känner alla
reg-lor i vår konst, att jag kan uppfatta och behandla ett ämne med skick och smak,
så, som ej alla förmå i lika grad: detta allt behöfver jag — ehuru stolt det än må
låta — icke låta säga mig af mina konstbröder, jag vet det sjelf rätt väl, men jag
vet ock att det ej Ör tillräckligt att försäkra mina arbeten om denna varaktighet,
som först kan skänka dem ett högre värde".
”Jag skulle tro”, invände Dittersdorf, ”att vi kunna vara nöjda med oss sjelfva,
om vi förmå tillfredsställa vår samtid. 1 sådant fall tror jag icke heller att det
kommande slagtet så snart skall förgäta oss”.
”En ömklig tröst!” suckade Salieri, ”cn ömklig tröst, som han icke behöfver,
emedan han är viss om odödligheten!”
Harpistens inträdande albröt här de båda tonsättarnes samtal till stor glädje for
Dittersdorf, som ej genom skäl förmådde vederlägga hvad Salieri yttrat, och ej heller
hade lust alt midlemot den snillrike italienaren med hvardagsfraser draga sig ur
förlägenheten.
”Ranuzl!” ropade värden till harpisten, ”de nådiga herrarne der borta ha frågat
efter dig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
