Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt dömma eller musikfrasen, så skulle flickans kliidning varit lätt som dufvan,
derjcmle’ okonsllad och lika såsom en halt; ly hår sker ell uppehåll i melodien: den
slular nämligen på en half cadenz.
Med bibehållande af musikrhvlmcn hade ordslållningeu möjligen bori lyda så:
Hvitklådd och liilt som dufvan,
Okonstlad som hon var,
Liljekonvalj frau tufvan ’
Nätt i sin halt hon bar. ’ ’ ‘
f é
Mot andra strofen i denna vers kunde visserligen en anmärkning göras,
ncmli-gen: alt forsla statvelscn i ”okonstlad" fått en hög accent, hvilket är emot naturen af
delta ords ullal. Då emellertid melodien fordrar alt denna stal’velse skall halva en hög
accent, så måste elt annal passande ord härtill uppsökas; men, eniir flerslafviga ord,
hvilkas första slafvelse bar hög accent, icke i vårt språk äfo lätta att palriifla, så
kunde ell enstafvigt ord väljas, t. ex.: täck, då meningen blir: täck som hon alltid var.
Häraf synes huru omsorgsfullt man bör gå till väga, sä vida man genom poesiens
för-mälning med musiken vill åstadkomma ett helgjutet konstverk.
Betrakta vi sftngkomponislemas friheter, sä finna vi hoptals drillar och löpningar
använda för det mesta på olämpliga sliillen; och der, hvaresl stafvelserna i textorden ieke
tåla någon ultnnjning, der linner man densamma ymnigt använd. I operan "Lucie”
har Donizclti anbringat på ett ställe en sådan uilunjning, hvilket på ett ser deles
olyckligt sätt låter sig förnimma i den svenska öfversättningen. Det förekommer neuiligen
på följande ställe:
Ditt blod måste rinna,
• i sanden försvinna .... 1 ’ ’
ullänjningar i slutet på de tvänne stroferna, hvarigCnom en mening uppslår som gör
alt den åsvftade verkan al situationen blir alldeles förfelad.
De fel som af skalder och tonkonstnärer begås emot metern äro oräkneliga. I
stället för att tilltalsordet älsköd? skulle användas med sin bär antydda tonvigt,
erhåller ordet vigt på sista stalvelsen (alskads), livarigenom tvänne ord uppstå, som
innehålla en fråga: älska de? Hvem kan tro sig höra annat Hn namnet på en herre som
heter Behn, då ordet Hcrrdi, ofta, ehuru felaktigt, tilldelas i sången lång accent på
sista slafvelscn?
I den latinska mossan påträffas talrika meterfel. Sålunda finna vi att kapellmästaren
vid kejserliga katedralen i Wien. F. Biihler, i sin Missa i;i F-C icke aktar för rof att
accentuera en mängd ord oriktigt, t. ex. KtfrYé, ChrvslR, sgdés, Smcii, plöm, pScsm,
o. s. v. I Halevy’s opera "Judinnan”, förekommer strofen Te Deum taudamus,
ac-cenluernd på följande salt: Tr Döam htidämtis, — andra exempel af dylik halt att förtiga.
Dessa och dylika inadverlenser kunna uppräknas många. Alt de gamle fastade
mycken vigt vid ordens rälla ullal i språket, nr bekanl. Docenten Janzon i sin
metriska Öfv er sättning af Pindaros* Segersånger, anför: all Athens störste taläre kunde
blifva hvad man kallar ulhvisslade af publiken, om de gåfvn ett ord en språkvidrig
accent. — "Om jag minnes riitt var del Sokrates, som Sade vid ett dylik/ tillfälle: ”jag
trodde icke statens välfärd bero på, huru jag accentuerade el t ord.” "Nar Cicero var-
• | 9
nar prosaisterna att icke ordna ordfötterna på sådant slitt, all derutaf blir versfötter,
t I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
