Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klöckrrngning, elc.
synes väl cn dylik försigtighet varit alldeles öfverflödig, om orden i den prosaiska
rytmen uttalats pä något annat sätt, än i den poetiska.”
Huru foga fråga våra poeter i allmänhet etter alt stricte lölja den rätta ton
vigten 1 livad som finnes i deras poesi, icke är det musik. De synas tro alt deras verk
få ett mera tankedigert utseende, ju mera de. i sina verser taga sig friheten med
accenterna. Påträffar man icke ofta följande felaktiga betoningar: häpnSde, solnedgång,
Dessa ords ställning i versformen tvingar tonsättaren att gifva dem
falsk accent, eller deklamatorn att läsa versen som prosa. När Gyllenborg i sill poem
”Skaldekonsten” yttrar:
Låt versen läsas högt, dess profslcn ar vårt öra.
Förgätna Gudaspråk! hvad vällust alt dig höra,
När af din anda full, en klar och liflig röst
Förslår med all din konst att inta vara hröst —
visserligen var väl då hans mening, att denna konst
— — som ölver hjertan rår med en förenad makt
af harmoniens behag i tanka, ljud och takt —
också vid dess användande skulle tillmätas sitt fullkomliga tillbehör af riklig accent.
”Metrikens fall" — säger Jnnzon i sin Undersökning om plastikens princip, ”för-
skrifver sig tydligen fråu den lidpunkt, dä skalden aldraförst ansågs kunna, som man
*
säger, ”förljena sina sporrar” utan lyra, och då en Lyricus icke med detsamma
äfven betydde en Musicus; hvarefter delta slags poesi väl bar namnet af lyran, men
sällan eller aldrig gjorde gagn derfor. Var delta orsaken till metrikens fall, så torde
man redan derutaf kunna finna vilkoret för dess möjliga återupprättelse; och denna
upprättelse tyckes väl endast kunna lillvägubringas derigenom, att metriken
äterkom-me till sin ursprungliga förening med lyran, med musiken.
Man har icke besinnat, alt om en lyrisk rytm icke ålergifves musikaliskt rikligt,
hvarvid icke ens momentet af Ts*:dels takImålL får felas eller vara förmveket i
lids-symmetrien, så återgifvas den alldeles icke rikligt, emedan hvarje ungefär som helst
måste härvid nödvändigt uppbäfva begreppet af en gifven konstform.
Hos de gamla grekerne voro den lyriske. skalden och kompositören fullkomligt
oskiljaktiga begrepp. Men dä lyran Lill den grad olörmärkt liksom föll skalden ur
händerna, att denne ulan lyra likväl ansåg sig kunna vara en lyricus, så kom den
egentliga fyran härvid i händerna på andra, i litterärt hänseende ofta nog
underordnade personer, som endast understundom komponerade en melodi till skaldens strofer,
hvarförc så väl skalden sjelf, som konstdomaren sedermera föga eller intet frågade efter
den endast formela (ideela) lyran: huru väsendtlig dess egenskap likväl alltid lär
blif-va uti lyriken, då dervid, enligt ordets hela begrepp, nödvändigt torde fordras äfven
en melodi.”
Melodiens ideela intresse, forenadt med det materiela, ordens begrepp, tankarna och
meniugen i poesien, med ett ord, form och innehåll, bilda lyrikans skönaste triumf.
Sä länge en lyrisk skald icke strängt håller sig till den musikaliska formen, skall
aldrig melopoctcn eller musikern kunna till hans dikt sälta musik som uppfyller alla
fordringarna på den lyriska skapelse om hvilken vi tala, då vi säga alt dess språk
andas musik, och att dess toner äro väfda af poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1857/0256.html
